”Tom Cruise snodde min snö”
I bioaktuella Woman at war tar en medelålders kvinna till vapen mot miljöförstöringen på Island. Regissören Benedikt Erlingsson vill dock inte propagera för klimataktivism eller sabotage. – Men när stater inte reagerar på klimathotet riskerar de ju att individer radikaliseras.
Fyrtioplussaren Halla spänner bågen, siktar och släpper taget. Pilen orsakar kortslutning i kraftledningen som matar det miljövidriga aluminiumverket. Strax jagas hon av en polishelikopter och drönare.
Inledningen av Woman at war är spänningsladdad men inte utan humor. Exempelvis dyker en festlig musiktrio upp, mitt ute i ödemarken, som visar sig spela den filmmusik som Halla kanske, kanske inte är medveten om när hon springer förbi.
Regissören Benedikt Erlingsson har tidigare regisserat Om hästar och män (2013), en skruvad feel-good-historia vars stämning påminner om den i Woman at war. Han värjer sig dock mot att försöka genrebestämma sin film.
– Jag jobbar i samma tradition som Aristofanes och de gamla grekerna. Eller Molière och Dario Fo, de var också seriösa killar som tog sig an seriösa ämnen, fast med humor och lätthet. I dag skulle de säkert skriva om klimathotet och hur vi reagerar, eller snarare inte reagerar, på det, säger Benedikt Erlingsson och fortsätter:
– Jag tänker mer på filmen som en saga, att det också har blivit roligt beror på att jag har ett show business-hjärta, en inre clown som gör att jag faller för frestelsen i att se det komiska i olika situationer.
Trots att Erlingssons inre clown har fått stort spelrum så är filmens kärna djupt allvarlig, med en hjälte som tar lagen i egna händer.
– Det är vad hon i sitt hjärta tycker är rätt. Jag är inte för terrorism eller sabotage och hoppas så klart att vi inte ska behöva gå så långt. Men när stater inte reagerar på klimathotet så riskerar de ju att befolkningen radikaliseras. Så är det här en film som propagerar för klimataktivism och sabotage? Ja, gör den det?
– Vi kan säga att filmen ställer de här frågorna på ett sätt som också understryker riskerna. När man korsar gränserna för vad som är lag-
ligt så stärker man också sin fiende och bidrar till polariseringen i samhället. Det är en farlig väg att gå. Jag hoppas att vi kollektivt ska lösa problemen, via våra folkvalda politiker. Det är inte upp till konsumenterna att lösa detta, det är upp till producenterna. Som filmskapare, har du något särskilt ansvar?
– Jag har ett jobbigt inre problem, jag är moralist och har en inre pedagog och det är hemskt för en storyteller. Det är döden för all konst. Som konstnär måste man vara nyfiken på alla röster, ta in alla sidor. Annars blir det propaganda.
Woman at war har gjort succé både på festivaler och kommersiellt och ska nu göras i en amerikansk nyversion, med Jodie Foster som regissör och huvudrollsinnehavare.
– Jag är väldigt glad för det, hon är fantastisk för den här rollen och hon är en talangfull filmskapare. Jag hoppas att hon ska rädda USA med den här filmen, för USA behöver räddas.
Själv är Benedikt Erlingsson inte alls sugen på att jobba i Hollywood.
– Nej, vi borde sluta titta på USA nu, det finns ingenting att hämta där längre, speciellt när det kommer till historieberättande. Om USA kommer till mig så ska jag prata med dem men jag bojkottar dem tills de ändrar sig. Många amerikanska projekt filmas på Island har jag förstått?
– Ja, Tom Cruise filmade där när jag gjorde min hästfilm, och han lade beslag på all artificiell snö från alla filmbolagen, så jag fick använda potatismjöl. Min inre clown tvingar mig att sätta rubriken ”Tom Cruise snodde min snö” nu.
– Ja, haha, det blir utmärkt.