Bebislycka i SVT:S gravidserie
Det började som en uppmaning till kvinnor att bli gravida kring midsommar förra året. Nu närmar sig slutet för SVT:S selfiedokumentär ”Min mage och jag” och barnen börjar komma ut.
”Varje år föds cirka 5 000 barn efter att ha blivit till kring midsommar. Nu kan sex av dem bli Svt-bebisar. Allt som krävs är att man blir gravid just mellan Sveriges första match i fotbolls-vm och midsommarafton.”
Så stod det i SVT:S pressmeddelande i juni förra året. Det gick lite trögt att hitta mammor först, men i september hade man fått tag på fem gravida kvinnor och projektet drog i gång.
– Det var en kompis som tipsade mig i augusti och när jag såg SVT:S annons så kändes det som att de talade till mig. Det lät som en rolig grej, säger Emily Agazzi.
Hon hade helt missat skriverierna om att SVT ville att folk skulle bli gravida kring midsommar.
– Jag bodde i Tel Aviv då. Jag hade träffat Assaf och vi hade varit tillsammans i drygt ett år innan jag blev gravid. Det hela var kanske inte jätteplanerat och vi var nog lite naiva och trodde att det skulle vara enkelt för honom att flytta hit.
Tittarna har fått följa Emily Agazzis bitvis lite ensamma graviditet, då pojkvännen rest fram och tillbaka mellan Israel och Sverige.
– Det är fortfarande ganska hackigt. Det tar sin tid för honom att avsluta saker och flytta och ännu längre tid för att få uppehållstillstånd. Det sägs att det kan ta upp till två år.
Att filma sig själv blev ett sätt för Emily Agazzi att ventilera känslor och tankar om allt som hänt.
– Dessutom stärkte det känslan av att jag och bebisen i magen var ett team. Jag tyckte inte att det var jätteskojigt att vara gravid, så det
var skönt att ha något annat att fokusera på.
Till slut blev det också på håret att Assaf skulle hinna hem till förlossningen, då lilla Yael föddes redan i vecka 38.
– Vi hade haft babyshower på kvällen och så började värkarna direkt efteråt. Assaf hade kommit till Sverige bara några timmar tidigare, men han hann.
De blivande mammorna har själva fått styra vad de velat ha med i serien och alla har inte filmat under förlossningen, men det gjorde Emily Agazzi.
– Jag är glad för det och tycker det var roligt att se det avsnittet, för jag hade lite minnesluckor efter förlossningen och kom inte ihåg så mycket.
Emily Agazzi har också valt att berätta öppet om att hon har en bipolär diagnos och sina tankar kring att ta mediciner som gravid.
– Tidigare har jag varit ganska tyst om det, så inte många i min omgivning kände till min diagnos. Men jag behövde bearbeta det och det kändes som rätt forum, för jag hade så mycket tankar kring medicinerna och vad som skulle hända.
Efter en lite ångestfylld start så blev responsen både stark och positiv.
– Andra som varit gravida och har en bipolär diagnos har skrivit till mig och berättat om sina erfarenheter. Det har varit jättebra.
Även för producenten Sara Wennerblom Arén närmar sig ”Min mage och jag” slutet. Redaktionen sitter och klipper de sista avsnitten i dagarna.
– Det är ju fem ganska olika förlossningar och det blir väldigt spännande på slutet. Några går över tiden och pratar om sina drömmar och rädslor kring det. Det blir väldigt nära och på riktigt, säger hon.
Ska ni fortsätta följa dem som mammor nu?
– Jag skulle gärna vilja det. Det är tänkt som en avslutad resa, men nu känner jag att fortsättningen ju är minst lika spännande. Samtidigt har jag fler ämnen som skulle passa jättebra för formatet.
Som?
– Tro och sexualitet är två ämnen där det skulle vara otroligt spännande att vara nära folk utan ett filmteam, utan att iscensätta.