Anna och Olof odlar sitt stora intresse

Anna Rökaeus och Olof Söderén har en blogg, en podd och en passion ihop. Allt handlar om jorden – både det ömtåliga klotet vi bebor och den värdefulla mullen.

För Olof Söderén började det med krukväxter, i synnerhet tropiska. I första egna lägenheten expanderade plantorna snabbt ut på bord och golv. För elva år sedan, i samma veva som Olof skaffat sin första odlingslott, träffade han Anna Rökaeus. Anna ville till en början bara ha en liten plätt på lotten att ligga och läsa på, men snart blev hon lika biten som Olof.

För ett par år sedan flyttade paret från Stockholm till Göteborg och letade genast upp nya ställen att odla på. De bor fortfarande i lägenhet men har en lott vid Nya Varvsallén och deltar i ett pilotprojekt med kommersiell stadsodling i Kvibergs Kaserngård.

De driver också bloggen Spenat i stan – och gav förra året ut en bok med samma namn – samt podden Odlarna. I podden finns drygt åttio utförliga samtal med allt från forskare och kompostexperter till trädgårdsskribenter och stadsodlare. Jorden är den röda tråden.

– Det tog några år för oss att förstå vidden av vad det innebär att ta hand om jorden, säger Olof.

– Ja, att man odlar jorden och inte plantorna. Det kan nästan låta lite religiöst, men vi är ju beroende av jorden. Jag drivs av att försöka odla så miljösnällt som möjligt, säger Anna.

Att ta hand om jorden innebär för deras del att täcka den med organiskt material – gräsklipp, löv, mindre kvistar och torra växtdelar som kan brytas ner av maskar och mikroliv och åter bli till mull som ger växterna ny näring. Att ta vara på den näring som finns är ett sätt att göra odlingen mer hållbar.

– All tid som vi förut ägnade åt att rensa och gräva lägger vi nu på att samla ihop organiskt material. Täckodlingen gör också att vi sällan behöver vattna, säger Olof Söderén.

Matproduktionen uppskattas stå för en tredjedel av vår klimatpåverkan, samtidigt som vi slänger innehållet i var tredje matkasse vi köper. Odlandet har gett Olof och Anna en ökad respekt för arbetet bakom maten. Själva försöker de äta efter säsong och behöver sällan köpa grönsaker i butik.

– Vi slänger inte våra rädisor och rucola bara för att jordloppor har gjort hål i bladen, säger Anna.

– Både miljö- och smakmässigt är det ändå bättre än allt man kan köpa, säger Olof och hämtar en kvist koriander med ett helt annat bett i smaken än den konventionellt odlade.

Konventionell odling inbegriper inte bara kemiska bekämpningsmedel som skadar pollinerare utan också konstgödsel, även kallad mineraleller handelsgödsel. Den innehåller bland annat fosfor, ett grundämne som framför allt utvinns i Västsahara och riskerar att ta slut, och kväve som kräver stora mängder fossila bränslen för att utvinnas.

– Det känns också väldigt viktigt att odlandet inte bara blir ett nytt sätt att konsumera. Att man åker och köper en pallkrage och plantor och fraktar dit köpejord med konstgödsel. Då är närodlat inte mycket bättre än storskalig odling, säger Olof.

Trots att staden i sig inte är särskilt hållbar har den stor potential, enligt Olof och Anna. Fler odlingslotter, hållbara småbruk i stadens utkanter och odling på ytor som idag är parkeringsplatser och gigantiska gräsmattor skulle kunna skapa en mer cirkulär ekonomi.

För den enskilde odlaren tillkommer glädjen i att stoppa ner något i jorden och se det växa.

– Sitter man ofta vid datorn i jobbet är det ett sätt att få tyst på tankesnurret, säger Anna Rökaeus.

– Jag kan verkligen förlora mig i odlandet, jag tappar tiden och bara fortsätter. Det är svårt att sätta ord på känslan, jag vet bara att det är något jag behöver göra, säger Olof Söderén.