”Det roligaste var kanske att vi hade en barnmorska och en begravningsentreprenör. Hela livet så att säga.”
Lena Matthijs
Ivåningen ovanför källaren där studenterna övade på att ta hand om Isabella håller ett övningssamhälle på att växa fram. Från en balkong som löper längs med väggarna i den stora lagerlokalen berättar Lena Matthijs om det som ska byggas nedanför oss: Lägenheter i olika storlekar, ett socialkontor, en pub och en butik. Allt utan tak så att lärarna kan betrakta eleverna medan de övar.
I mitten ligger ett torg som kommer att få bänkar och träd, där det kommer att gå att köra in med bil. Strax intill byggs en polisstation med arrest.
Det hela påminner om kulisser men kommer att bli mer verklighetstroget; köken i lägenheterna kommer exempelvis att utrustas med vitvaror.
Hanna Ströms klass har just påbörjat första terminens sista kurs, Polisiär grundkurs, där de kombinerar teori och praktik för första gången. Förutom Isabella i källaren får de öva på att bemöta en berusad person som stör ordningen på ”Kvibergs marknad”, en person med kniv i en park och en full man som är på väg att köra iväg i sin bil.
Framöver kommer andra personer att skådespela, men än så länge turas studenterna om att vara poliser och gärningsperson. Då och då skjuter läraren in frågor: Vilka begränsningar innebär platsen? Vad dricker personen? Hur kommunicerar ”poliserna” bäst med varandra? Vad gör ni med kniven som beslagtagits?
Hur övar ni på det oförutsägbara?
– Det är förstås svårt att skapa i låtsasvärlden, men vi kan förbereda studenterna mentalt genom att prata om och försöka få dem att sätta sig in i olika situationer. Det jobbar vi mycket med, säger Lena Matthijs.
Cirka 16 000 personer sökte till polisutbildningens ungefär 1 000 platser 2019. Det är en fördubbling jämfört med året innan, berättar Lena Matthijs.
Hur ser du på risken att kompetensnivån sänks när så många fler nu ska utbildas?
– Det finns absolut en risk om man storrekryterar, det har hänt tidigare i polisens historia. Men jag tror att det är viktigt att man breddar gruppen, dels med fler åldrar, dels med annan etnisk bakgrund. De är ju extremt underrepresenterade, delvis eftersom många duktiga ungdomar med utländsk bakgrund går till andra yrken.
Gruppen som tidningen besöker tillhör en av tre klasser som läser på distans. Obligatoriska, praktiska kursmoment görs på skolan ungefär en gång i månaden medan de teoretiska delarna sköts hemifrån. Vid seminarier kopplar eleverna upp sig via videolänk som säkerställer deltagandet och därutöver har de inlämningsuppgifter samt salstentor.
– Det går att fuska om man vill såklart, men just salstentorna ska säkerställa kvaliteten på deras kunskaper, säger Lena Matthijs.
Distansmöjligheten är en nyhet för polisutbildningen och något som man hoppas ska locka fler, särskilt äldre personer med livserfarenhet. Studenternas medelålder är i dag cirka 27 år.
– Vi söker människor som kan tänka sig att byta karriär och göra något helt annat, säger Lena Matthijs.
I psykologundersökningen som ingår i ansökningsprocessen tittar man mycket på personlig mognad, och under timmarna vi är med på utbildningen återkommer lärarna till vikten av lugn och god kommunikativ förmåga.
Hur vet ni att personerna som tas ut har dessa egenskaper?
– Det är svårt. Träffsäkerheten hos psykologen är ganska bra, men ibland upptäcker vi att det kommer att vara svårt att göra bra poliser av vissa studenter, säger Lena Matthijs. Hon fortsätter:
– Men man kan inte underkänna personer som klarar alla sina tester. Det kan hända att de underkänns under aspiranttiden i stället, för att de inte får ihop teori och praktik på ett vettigt sätt.
Samtidigt möjliggör bredden inom polisyrket ganska många personlighetstyper, påpekar Lena Matthijs.
– Vi har kanske 100 yrken i yrket: hundförare, helikopterpilot, barnutredare, insatspoliser, tekniker ...
Och redan under utbildningen kan hon och andra lärare skönja en lämplig framtid för vissa av studenterna.
– Man ser profiler, det gör man. Vi tror också att studenterna själva tänker lite så, och vissa är också rekryterade för sin spännande bakgrund. Får vi till exempel in någon som jobbat som miljöinspektör vill vi absolut ha den till miljöutredningar så småningom. Eller någon med en militär bakgrund med bombsök till bombsöksverksamheten.
En av dem är Eric Sandström, en 32-åring från Värnamo som för tillfället bor i Linköping. Före polisutbildningen har han bland annat varit skyttesoldat i Afghanistan och jobbat för räddningstjänsten.
– Polisen gör det mest otacksamma. Räddningstjänsten hjälper till oavsett utan någon värdering. Alla är inte lika glada när polisen kommer.
Hur ser du på att många kommer ogilla dig i din yrkesroll?
– Det är en del av jobbet och jag tror att det är en syn man måste ha. Det blir nog halvtufft att jobba som polis om man tror att alla ska älska en.
Eric Sandström vill helst bli kommunpolis. De arbetar nära lokalsamhället och ska enligt uppdragsbeskrivningen vara ”en tydlig och tillgänglig väg” till polisen för allmänheten.
– Jag vill bygga upp en relation med människor, förklarar han.
Eric Sandström och Lena Matthijs kommer in på en diskussion om polislöner. Vad dagens studenter kommer att tjäna när de är färdiga vet ingen, men Lena Matthijs hoppas naturligtvis på en positiv utveckling. I dag tjänar en nyutexaminerad polis runt 27 000 kronor. Diskussionen om polislöner förs till stor del i det offentliga. Har det försvårat rekryteringen av nya poliser?
– Jag tror inte att lönen är det man främst tänker på när man blir polis. Alla vet att det är fel yrke om man vill bli rik, säger Lena Matthijs och fortsätter:
– Däremot när man börjar jobba, och inser att det är ett farligt, utsatt arbete där du förmodligen har sämre betalt än alla du kommer i kontakt