Nohabs semestergård får inte rivas
Kommunen köpte den gamla semestergården i Sjölanda för att riva den och ge allmänheten tillgång till sjön. Men när rivningslovet låg på bordet gick Miljöpartiet emot övriga majoriteten, så att det blev avslag.
Gården består av en huvudbyggnad från 1912, ett äldre uthus (1880tal) och en bastu, vid norra stranden av sjön Trehörningen nära Sjuntorp. Från början var gården en jordbruksfastighet kopplad till Sjölanda herrgård. 1948 köptes den in av Nohab, som en semestergård för tjänstemännen.
Företaget hade liknande fritidsanläggningar för metallarbetarna (Ulvön) och arbetsledarna (Öresjö), som numera är i privata händer.
Fritidsstiftelsen för Sjölandagården levde kvar genom Wärtsilä Diesel och gården utnyttjades av alla anställda fram till 2004, då företaget flyttades till Göteborg. Det gjordes försök att sälja fastigheten, utan framgång.
2017 köptes gården av Trollhättans stad. Då fanns planer på att exploatera vattennära villor i närheten, och kommunen ville försäkra sig om att allmänheten kan ta sig ner till sjön trots nya bostäder.
En ny detaljplan för området blev klar förra året, som bland annat innebär att marken runt semestergården är naturmark/allmän platsmark och att husen saknar byggrätt. De förutsätts alltså bli rivna.
Alla partier var ense om köpet och detaljplanen. Men när samhällsbyggnadsnämnden skulle behandla ansökan om rivningslov på senaste mötet gick åsikterna isär.
– Det blev åtta röster emot rivningslov och sju för. Miljöpartiet var inte med oss andra i majoriteten – S och V – trots att MP varit med och köpt in fastigheten för rivning. Men det är väl det som är politik, säger ordförande Mikael Sundström (S).
Tina Ivarsson (MP), förste vice ordförande i nämnden, menar att det inte alls handlar om politik utom om myndighetsutövning.
– Vi i nämnden ska förhålla oss till Plan- och bygglagen, och i det här fallet hade det kommit in nya uppgifter.
Det bestod i ett yttrande från Västarvet (regionens kulturmiljöspecialister) som pekade på fastighetens höga kulturmiljövärden, både som jordbruksfastighet och som en berättelse om Trollhättans industrihistoria. Västarvet avstyrkte rivningslov, och det gjorde också förvaltningen i sitt tjänstemannaförslag.
– Jag tyckte att underlaget var väl underbyggt; vi ska iaktta stor försiktighet när byggnader har höga värden. Sen var det ett svårt ärende för det finns en jävsproblematik – det är vår nämnd som ska underhålla byggnader på allmän platsmark, säger Tina Ivarsson.
Det har den sökande – kommunstyrelsens förvaltning – noga påpekat i ansökan. Byggnaderna har eftersatt underhåll, och mitt i spartider kommer renoveringskostnaden att landa på samhällsbyggnadsnämnden.
Många ledamöter var irriterade på vad som uppfattades som ett förtäckt hot, berättar ordföranden.
– Men kommunen hade nog aldrig köpt fastigheten om den vetat att husen inte fick rivas, särskilt som de har renoveringsbehov. Nu får vi se vart det här tar vägen, om kommunstyrelsen tänker överklaga eller göra något annat, säger Mikael Sundström, som tillägger att SKL:S jurist bedömt att det inte finns något jäv.
Tina Ivarsson skulle välkomna en prövning.
– Det här var en kantboll – vad händer när en detaljplan säger att det inte ska finnas några hus och det sedan kommer nya uppgifter som säger att husen är värdefulla?