Två Stridsbergsfabriker kan gå i graven

Hälften av Stridsberg & Biörck-byggnaderna kan komma att rivas när det hundraåriga industriområdet ska förvandlas till en ny stadsdel. Det blir för dyrt att rusta upp sågbladsfabriken och hyveljärnsfabriken, menar Kraftstaden Fastigheter.

Exploateringen av Stridsberg & Biörck-området rycker närmare, och nu står det klart att två av de äldre fabrikerna kan komma att rivas. Nu finns också en nota för saneringen av markföroreningar.

När Hackman-koncernen stängde dörren till Stridsberg & Biörck en dag på 80-talet sattes punkt för en 100-årig industrihistoria. Tillverkningen av hyveljärn, knivar och sågklingor startade vid fallen, flyttades senare till Knorren där första byggnaden stod klar 1901 (Martinverket).

Efter nedläggningen hamnade området i kommunens ägo. Att marken var full av farliga ämnen var känt, men inte exakt hur mycket. För 30–40 år sedan var det inte heller hippt att använda gamla industrimiljöer för nya ändamål.

Men tiderna förändras. Nu ska Stridsberg & Biörck väckas ur sin Törnrosa-sömn och bli det pulserande hjärtat i stadsdelen Vårvik.

Kommunens ambition har varit att bevara så mycket som möjligt av industriarvet. Och långt in i processen såg det positivt ut – byggnaderna bedömdes ha oväntat stabila konstruktioner.

– Men för en tid sedan fick vi veta att betongkonstruktionerna i taket på de här fabrikerna är i mycket dåligt skick. Vi skulle behöva riva och gjuta nya tak – bygga upp något nytt som ser likadant ut. Då lägger vi hellre pengarna på Martinverket och på filfabriken som visat sig ha sättningar, säger Anders Torslid, vd för kommunala Kraftstaden Fastigheter AB och Trollhättan Exploatering AB.

En poäng med att bevara fabrikerna på höjden var att få en bullervall mot järnvägen.

– Nu får vi ersätta med något nytt, i samma skala eller något modernt. Det blir verksamhetslokaler, bostäder är inte aktuellt här, säger Malin Nyberg, bolagets stadsdelsutvecklare för Vårvik.

Det jobbas med frågan just nu, i de förslag till detaljplaner som kommer i oktober.

Stridsberg & Biörck är en av få gamla mekaniska verkstäder i Västsverige som finns kvar i så komplett skick. Regionens kulturmiljöexperter avråder bestämt från de rivningar som planeras.

”De föreslagna rivningarna skulle innebära stor förlust av kulturhistoriska värden och bör undvikas”, skriver Västarvet och lägger till att resultatet av det pågående planarbetet bör inväntas.

Men just nu saknar området detaljplan och därför är det i princip fritt fram att riva. Startbesked har lämnats för de mindre kontroversiella rivningarna i etapp ett: Utbyggnader på Martinverket, en modernare rest av det tidigare rivna valsverket och några oljecisterner.

Etapp två – hyveljärnsfabriken och sågbladsfabriken – kommer att prövas politiskt innan rivningsanmälan behandlas.

– Vi är överens med kommunledningen om att rivningen av de två fabrikerna ska förankras politiskt, säger Anders Torslid.

Strandskyddsdispens har lämnats för sanering och stabiliseringsarbeten i strandkanten. Det har visat sig tekniskt svårt att stabilisera, och nu måste jordmassor schaktas bort tillsammans med träd och buskar. Grönskan måste återplanteras, för att inte minska fladdermössens tillgång på föda.

Vid den omfattande markundersökningen hittades också tungmetaller och oljor i ett skogsområde bakom huvudkontoret.

– Teorin är att det har blåst dit, genom alla år. Nu måste vi ta ner träden för att kunna sanera, och sedan återplantera, säger Anders Torslid.

Den invasiva växten parkslide är en annan otrevlig överraskning, som kostar att ta bort.

– Men annat har blivit billigare, så totalt sett ser vi ut att hålla saneringsbudgeten på 160 miljoner kronor, säger Anders Torslid.

Att återställa marken för verksamhetslokaler kostar 80 miljoner, och 52 av dem kommer från Naturvårdsver

” Nu får vi ersätta med något nytt, i samma skala eller något modernt

Malin Nyberg

ket. Att sanera så att bostäder kan byggas här kostar ytterligare

80 miljoner.

– Vi ska söka ytterligare statsbidrag, eftersom området som ska saneras nu är större än vi trodde från början, säger Malin Nyberg.

Saneringsarbetet ska gå igång i november, och tar cirka 1,5 år.

Bild: Andreas Olsson

Även om Anders Torslid och Malin Nyberg, Kraftstaden Fastigheter, tycker det är tråkigt att två av de återstående fabriksbyggnaderna ser ut att försvinna tror de att kulturmiljön och industriarvet kommer att leva kvar. ”Vi ska ta tillvara saker som rivs, behålla industriområdets siktlinjer och platsbildningar och levandegöra produktionskedjan – exempelvis i en lekplats.”

Sågbladsfabriken på höjden ser ut att gå mot rivning, liksom hyveljärnsfabriken lite längre upp. Däremot kan hisstorn och skyddsrum (som skymtar till vänster) och personalbyggnaden (till höger) kanske bli kvar.

Klartecken finns för att riva några modernare byggnader på Stridsberg & Biörck-omådet, plus äldre och nya utbyggnader på Martinverket. Frågan om rivning av sågbladsfabriken och hyveljärnsfabriken kommer att behandlas politiskt.

Som områdets äldsta och viktigaste byggnad ska Martinverket bevaras och kostas på. Här blir det kanske en restaurang mot älven och två våningsplan för verksamheter. Kanske sparas någon av de äldre utbyggnaderna, andra rivs.

Filfabriken till höger är områdets flaggskepp, som ska bevaras och rustas upp. Kanske bevaras också personalbyggnaden från 50-talet, för att behålla känslan av entré till området.