En och annan skröna för Skoftebygäng på busstur
Ibland behöver turen inte bära av så långt. På torsdagskvällen for Sko f te by föreningen på historisk busstur i närområdet.
Prick när det var sagt rullar den i stort sett fullastade turistbussen i väg från Nysätras idrottsplats. Chaufför Lennart Robertsson rattar rutinerat ner för den svängda backen mot slussarna.
Ciceron för dagen, Inga-lilla Andersson, berättar under tiden att Nysätra vilar på stenbumblingarna som sprängdes bort när kanal och slussar byggdes. Borta vid Eric Carlssonrondellen aha-as det lite här och var när Inga-lill avslöjar att en gång i tiden låg en liten sjö där – Klippsjön – som rann ut i älven.
När Lennart Robertsson kör utmed Lilla Drottninggatan berättar Inga-lill Andersson om gatan som tidigare var järnväg för tåget som körde arbetare mellan Nohab och Folkets park.
– Alla hade sina bestämda platser, det gick inte an att någon satte sig ”fel”. Men det hände en gång för en av gubbarna. Han blängde på den som satt på hans plats, gick av vid nästa stopp och åkte aldrig mer tåg. Resten av sitt liv gick han i stället fram och tillbaka till jobbet på Nohab.
Tåget ska ha kört fyra turer om dagen, vid arbetsdagens början och slut och sedan mitt på dagen två turer när Nohabgubbarna skulle hem för att äta på middagsrasten.
Så får vi veta att Sabina Charlotta Silfverbielke, som föddes på Slottsön, flyttade till fastlandet och slog sig ner i ett torp, Hjortas torp. På så vis ska Hjortmossen ha fått sitt namn.
Då som nu fanns en länga med bostäder utmed Drottninggatan efter Maria Alberts park. I dag heter kvarteret Björnen, men då kallades huset för ”Långholmen” eftersom längan var så lång. Efter kurvan mot Kungsporten ligger det enda huset, Oscarsberg, som är kvar efter stadsdelen Stavereds mosse som revs på 1960-talet.
– Här på vänster sida, i det vita huset alldeles före pizzerian, bodde ”Svartabörs-kungen” som var ledare för en liga på 1940-50talet. Senare flyttade polisen in och huset blev polisstation, berättar Inga-lill Andersson när Tunhemsvägen leder oss genom Halvorstorp.
Vid den gamla och sedan länge stängda lanthandeln i Bryggum svänger Lennart Robertsson bussen åt höger. Vi minns ”Tunhemstrollen”, Margit och Birgit, vars far odlade i nio växthus. Grönsakerna och blommorna sålde döttrarna sedan på torget i Trollhättan. Av växthusen i Västra Tunhem finns inget kvar.
När vi passerar Västra Tunhems vackra röda prästgården får vi veta att prosten Adolf Kloo huserade på gården i början av 1920talet. Ibland tog han sig fram på hästryggen, men oftast cyklade han kors och tvärs genom bygden.
Pastor Kloo lär ha cyklat så pass mycket att han slet ut en cykel om året.
– Till höger ser vi kalkgrottorna där människorna slet ont. Det var ett kallt och fuktigt arbete. Vi närmar oss Floget, där alla hus är röda utom den nedlagda livsmedelsbutiken, som är vitt. Floget var en gång i tiden ett stort samhälle, säger Ingalill Andersson
Vid Västra Tunhems kyrka vänder vi hemåt via Stallbacka. Efter Stallbackarondellen har de anställda i ett företag på vänster sida om E45, alldeles innan Tennishallen, en uteplats på en kulle. På kullen finns en stor sten.
– Det är en offersten med en blodränna. På andra sidan 45:an vid parkeringsfickan finns en gammal gravplats och när vi passerar förbi Håjums begravningsplats så kanske ni tänkt på de bautastenarna som står som i en ring. De ska vara resta efter hövdingar efter ett stort slag, säger Inga-lill Andersson.
” Inga-lill är påläst. Mycket har vi sett och hört många gånger, men lite nytt var det allt
Eva-stina och Elisabeth
Färden slutar där den började, vid Nysätra. Innan vi kliver av summerar systrarna Eva-stina och Elisabeth Gustavsson, som är uppvuxna i Skoftebyn på Ryrs väg, utflykten.
– Inga-lill är påläst. Mycket har vi sett och hört många gånger, men lite nytt var det allt. Det var en bra och trevlig tur.