Vad hindrar och vad hjälper folk agera miljövänligt?
Vad underlättar respektive hindrar människor från att agera miljövänligt? För att klara klimatkrisen behöver vi förändra våra beteenden. Och vår inre motivation är en stor drivkraft för att göra uppoffringar för klimatets skull, menar Annika Nordlund, psykolog vid Umeå universitet.
Annika Nordlund är lektor och docent vid Institutionen för psykologi vid Umeå universitet, där hon forskar inom områdena miljö- och socialpsykologi och försöker finna våra bakomliggande mekanismer för att åstadkomma ett mer klimatvänligt beteende. Vilka psykologiska faktorer påverkar olika typer av miljörelaterat beteende? Vilka attityder, värderingar och normer måste vi ändra på? Och hur uppfattas sådana åtgärder?
Framför allt är det vår inre motivation som avgör om vi är beredda att göra uppoffringar för klimatet, som att köra mindre bil, minska vår energiförbrukning och konsumera mindre varor, säger Annika Nordlund.
– För många är det nog en ganska konstant kamp mellan vad som motiverar och vad som hindrar. Det känns ganska svårt för många och blir ytterligare en belastning i en tidspressad vardag. Samtidigt som vi är miljömedvetna, är vi medvetna om att vi inte lever vi lär. Vi är inte rationella. Vi tycker klimatfrågan är viktig men vill inte åka mindre bil.
Men dåligt samvete är samtidigt en faktor som kan motivera till förändring och vissa uppoffringar för att leva mer klimatsmart.
– Jag skapar ett personligt ansvar för att agera, och om jag bryter mot min personliga norm får jag dåligt samvete. Den interna motivationen är en stark bidragande faktor för solidaritet och att värna om miljön, i kontrast till att vara mer individualistisk i sina värderingar.
Vad kan den enskilda människan göra? En del tycker det är meningslöst, att det finns de som är värre klimatbovar än vi?
– Ja, det finns de som är värre än vi, men om alla lever som svenskar skulle det krävas drygt fyra jordklot. Vi är med, inte minst genom vår konsumtion, och importerar långväga, exempelvis från Kina. Så ja, vi är inte sämst i klassen, men det finns mycket att göra ändå. Det är problem som vi skapat gemensamt, och vi måste lösa det tillsammans. Alla har ett stort ansvar.
Vilka attityder, normer och värderingar måste vi ändra på?
– Vi kan tänka på att fostra våra barn i kollektiv och solidarisk anda. På lång sikt, ge människor förutsättningar att agera. Här finns mycket att göra inte minst vad gäller logistik om man har ett miljöperspektiv. Samordna saker som skjuts av barn och att handla. Samhället måste ta ett ansvar här också. Man försöker tvinga fram en förändring genom att göra det väldigt dyrt att åka bil, exempelvis.
För att kunna ändra beteende behövs även kunskap och verktyg.
– Kunskap är viktigt, men det räcker inte. Det är en jätteutmaning och inte lätt att vara konsument när man möts av motstridig information. Både den enskilda människan och de stora strukturerna behöver ändra sig. Fokusera på vad du kan göra i vardagen. Byta ut bilen mot cykel en dag i veckan? En köttfri dag i veckan? Välj lokala odlare? Någonstans måste man börja i det lilla i vardagen, annars blir det outhärdligt för människor. För en förändring kommer det att bli.
Miljöfrågan borde inte vara politisk, anser Annika Nordlund.
– Det är stora frågor som kräver kraftfulla åtgärder, som i sin tur kommer att kosta pengar. Därför måste det löna sig för den enskilde i status och ekonomi att göra de rätta valen. Gör man bilresorna dyrare, behöver man samtidigt stötta alternativ som kollektivtrafik och tåg. Dessutom behöver samhället tänka om vad gäller stadsplanering. I dag är städerna uppbyggda kring bilen.