Träd ger trygghet och tröst
Med sina djupa rötter och högresta grenar förenar träden jorden med himlen. Kanske är det därför de känns så mäktiga. – Ett träd överlever dig och står pall när det stormar. Det ger trygghet och tröst, säger Ylva Landerholm.
Träd betyder mycket för oss människor. Det är ingen slump att de förekommer i nästan alla kulturers mytologi och religioner. De är en symbol för vishet, styrka och odödlighet. Tänk bara på Yggdrasil, kunskapen träd och livets träd.
De har även en stor praktisk betydelse. Vi använder dem för virke, bränsle och för att tillverka papper. Träden bildar skogar som hjälper till att reglera klimatet. Och de utgör vacker prydnad och skydd i våra trädgårdar.
– När jag planerar en trädgård åt en familj sätter jag mig alltid ned och lär känna personerna lite. Det gäller att tänka på vad det är för träd som de ska ”gifta sig med”, säger Ylva Landerholm.
Hon är trädgårdstekniker och har i över 30 år hållit kurser och föreläsningar om planering och skötsel av trädgårdar. Hon har även medverkat som expert i både radio och tv samt är en av författarna till ”Träden i din trädgård” från 2012.
Ylva Landerholm tar emot i sitt nyrenoverade kök där luckorna är i vacker blekgrå ask. Det är ingen slump.
– De valde jag som en manifestation för asken Yggdrasil – asatrons symbol för universum. Askarna har det tufft just nu, många drabbas av asksjukan, en svamp som hindrar fjolårsknopparna att slå ut så att inga skott växer fram.
Hon utgår från träd när hon planerar trädgårdsmiljöer. De vuxna i en familj får oftast varsitt träd.
– Det ska stämma med deras personligheter och vara träd som talar till dem. Kanske behöver de hämta kraft från en rödbladig ek, tröst från en vänlig lind eller humor från en lekfull silverpil?
För det finns en känslomässig aspekt. Den är viktig för Ylva Landerholm. Hon har alltid haft ett speciellt förhållande till dessa mäktiga och tidlösa skapelser.
– När det har ”vinglat i livet” har jag åkt ut till Aspöja i Sankt Annas skärgård. Där finns några fantastiska oxlar. Så har jag ställt mig där och sagt ”Nu måste ni hjälpa mig” – och så tar de hand om mig.
Hon säger det med en glimt i ögat, men menar allvar. För henne är träden besjälade personligheter som följt och stöttat henne genom livet. Hon växte upp i en liten by på Vikbolandet utanför Norrköping och var, trots en tvillingsyster, lite av en enstöring.
– Min syster var duktig på att skaffa kompisar, medan jag var ganska ensam. Träden blev mina vänner.
Redan då började hon bygga upp sin kunskapsbank genom att studera träden i sin närhet. Hon noterade hur barken, löven, blommorna och frukterna såg ut, doftade och smakade.
– Jag studerade dem och pratade med dem när jag gick i skogen eller i trädgården. Det var då min kärlek började.
Hennes absoluta favorit är just oxeln. Den är släkt med rönnen och väljer ofta karga, blåsiga platser – som skärgården – att växa på.
– Den är ett föredöme: om inte den ger sig ska väl inte heller jag ge upp! Den ger extra stabilt virke – många tumstockar är tillverkade av oxel.
Den är ganska grov i barken har silvergrå blad och får små klasar med bär som är uppskattade av fåglar.
– Det går att göra jättegod ketchup på dem, säger Ylva.
Hon visar på några trädexempel i en närliggande park, som ligger vackert intill Malmsjön i Tumba, där hon bor. Några alar har bildat en naturlig dunge intill stranden, ett pilträd frodas i vattenbrynet och ett par pampiga björkar vakar intill vägen.
Ylva tycker att våra naturträd lite oförtjänt har fallit i glömska i dagens trädgårdssammanhang. Blommor och rabatter premieras och när det kommer till träd faller ofta valet på mer exotiska prydnadsträd, som japanskt prydnadskörsbär och syrenhortensia.
– Folk vill ha stora rosa blommor om våren. Här ser vi några körsbärsträd som är planterade alldeles för tätt. Kronorna har redan vuxit in i varandra. Det är som att be om svampangrepp.
Hon menar att man hellre borde knyta an till alla de inhemska träd som alltid har funnits här. De som gjort avtryck under uppväxten och använda sig av dem på sin tomt.
– Ibland kan nog folk tycka att jag är lite konstig. Men träd har funnits i så många miljoner år och de kommer att stå långt efter att vi har lämnat in – det är klart att vi ska älska dem, säger Ylva Landerholm.