”Det är roligt med närhet till den man jobbar med”
Han blandar långfilm, tv och dokumentärt och jobbar gärna tillsammans med sin fru. Snart är regissören Henrik Georgsson aktuell med en ny tv-serie som har tsunamikatastrofen som fond.
Livet som filmregissör har blivit lite lättare på sistone för Henrik Georgsson. Inte för att regiyrket någonsin är särskilt enkelt, utan mer för att han har tagit klivet in den livsfas då barnen börjar bli vuxna och lämnar boet.
– Det här är ett jobb som blir väldigt intensivt i perioder. Och då är det lättare om det inte gör så mycket om jag jobbar till åtta på kvällen i stället för till sex. Det är ganska skönt att slippa den stressen.
Det är en stress han har varit van att hantera i över tjugo års tid – lika länge som han har varit filmregissör. Han flyttade till Stockholm från Jönköping efter gymnasiet, visste att han ville arbeta med film men var inte på det klara med om det verkligen var ett arbete man kunde försörja sig på. På ett kafé fick han syn på regissören Bo Widerberg och gick helt frankt fram och frågat om han behövde en medhjälpare.
Det ena ledde till det andra och plötsligt hade han uppdrag som assistent åt både Widerberg och hans kollega och vän Stefan Jarl.
När Henrik kom in på Dramatiska Institutets regilinje hade han alltså både erfarenhet och en första kortfilm med sig i bagaget. Under utbildningen träffade han sin fru, författaren Sara Kadefors, och den nya regikarriären fick kombineras med småbarnsliv.
Det innebar kanske en något långsammare start, men sedan dess har Henrik Georgsson lagt i en högre växel. Han har regisserat både spelfilm, tv-serier och dokumentärfilm men även varit producent på SVT för ungdomsprogrammet ”Bullen” och kulturprogrammet ”Kobra”. Han är också reginamnet bakom succéer som ”Wallander”, ”Våra vänners liv” och julkalendern ”Lassemajas detektivbyrå”.
Uppdraget som huvudregissör för thrillerserien ”Bron” sträckte sig över sju år och fyra säsonger och blev en internationell succé, vilket gav ett extra skimmer åt projektet.
– Det är otroligt roligt att börja arbetet med en ny säsong och veta att det finns en miljonpublik där ute som
bara väntar på resultatet av det vi ska göra. Det var en spännande känsla, säger Henrik.
Dessutom har han emellanåt haft lyckade samarbeten med Sara. Hon skrev manus till hans första film efter DI, ” Välkommen till Tomas & Jill” och han regisserade filmatiseringen av Saras bok ”Sandor slash Ida”. Nu är de igång igen med en dramaserie för SVT som är utvecklad av Sara. Den utspelar sig i Stockholm mot en fond av tsunamin 2004.
En persons försvinnande i tsunamin påverkar olika människor där hemma med olika moraliska dilemman till följd som har med både kärlek och förskingring att göra.
– Vi har en tagline, ”vem är du när katastrofen kommer?”. Hur agerar man och vem blir man när det sker en stor katastrof?
Hur är det att jobba med sin fru?
– Vårt samarbete är spännande. Det är intressant rent relationsmässigt att mötas på en professionell nivå och det känns som att det funkar väldigt bra när vi gör det.
Det enda svåra kan vara när man kommer hem på kvällen och den ena bara vill slappna av medan den andra vill prata jobb, säger han.
– Då gäller det att upprätthålla en proffsig inställning, ”det här pratar vi om i arbetsrummet i morgon klockan nio”. Men det är roligt att ha närheten till varandra när man arbetar. Vi jobbar nog gärna ihop mer i framtiden.
Faktum är att de har ett projekt i pipeline, en än så länge hemlig dramaserie för HBO. Han har genom åren varit ganska allsidig, har inte varit någon snobb utan blandar gärna olika projekt.
Idéer kan komma från producenter och manusförfattare. För Henriks del är det viktigt att varje projekt är tillräckligt intressant för att vara värt all tid och allt arbete från manusdiskussioner till postproduktion. När filmen har haft premiär här hemma får man kanske räkna med att följa den vidare ut i världen.
Det senaste året har Henrik varit aktuell med en dokumentär om Stieg Larsson, författaren bakom Millenniumtriologin. Fokus ligger dock inte på deckarna utan på Stiegs kamp mot högerextremism och för ett öppet demokratiskt samhälle. Med tanke på utvecklingen i många länder har filmen en tydlig nutidsdimension, menar Henrik, trots att författaren gick bort 2004.
– Jag har varit runt lite i bland annat Kanada, Polen och på Sundance filmfestival i USA. Och inte minst i USA och i Polen har jag mött reaktioner om att det är en jätteviktig film för dem för att demokratin nedmonteras och urholkas inifrån.
– Det har varit roligt att kunna berätta något annat om Stieg Larsson än hans deckare och ge en fördjupad bild av honom.