Hälsan är nummer ett i hennes livsstil
Som ung karriärkvinna kom Inger Rölland i kontakt med stress, press och känslan av maktlöshet. I stället för att låta sig fångas vågade hon ta steget och släppa taget och välja ett annat liv – som inte kretsade kring status och pengar.
Familj: Genom åren har Inger Rölland blivit en välkänd profil i Vänersborg och Vargön, genom sitt medmänskliga engagemang.
Sedan dess har hon inte varit rädd för att finna nya vägar till välbefinnande – både för sig själv och andra.
Inger Rölland flyttade tidigt till Norge för att göra karriär i resebranschen. Väl där träffade hon kärleken Finn och fick barn. De var båda mitt i karriären – men på olika villkor.
Som försäljningschef på 80-talet var Inger en kvinna bland män.
– Jag upptäckte vilken kamp det var, speciellt när jag kom med nya förslag. Jag fick slå mig fram på arbetsplatsen.
– De var väl vana vid att bara vara män i rummet och att ha fruarna hemma.
Det hårda klimatet ledde till en högre stressnivå och Inger började tampas med allt mer huvudvärk.
Till råga på det märkte hon att sonen inte mådde bra.
– Han var också stressad – men av statushets i skolan. Det skulle vara nya märkeskläder hela tiden.
– Då bestämde vi oss för att byta livsstil.
Efter 17 år på norsk mark bestämde sig familjen för att flytta till en gård utanför Säffle.
– Vi började odla ekologiska örter och hade 100 havtornsbuskar. Vi var med i WWOOF* och folk kom och hjälpte till, ibland ända från USA.
I samma veva sadlade Inger om till livscoach och blev egenföretagare och höll bland annat i stresshanteringskurser ute på gården.
– Kunderna bodde på gården under tiden. Vi var mycket ute i skogen och hade naturen som hjälp. Det var fantastiskt.
Men efter 18 år på gården blev urbanisering allt mer påtaglig och Inger och hennes man beslutade sig för att sälja gården och flytta igen. Den här gången föll valet på Vänersborg.
– Vi hade ingen koppling hit. Finn hade gått i pension och tanken var att jag skulle starta upp mitt företag på nytt där.
Hon berättar att tanken inte var särskilt lockande eftersom det i snitt kan ta åtta år för en företagare att etablera sig ordentligt i en ny stad.
– Men en dag när jag skulle åka och hämta min man så såg jag en skylt med information från Brottsofferjouren.
Där och då fann hon sitt nya kall i livet. Inger pensionerade sig och började istället arbeta som stödperson inom jouren och var aktiv i sex år.
– Min roll var att fungera som en medmänniska och