Auktoritär tradition grunden i spritoch sexskandaler
Som tidigare Lo-ombudsman vet Olle Sahlström vad som kan hända den som ifrågasätter fackliga auktoriteter. – Jag tror att det delvis är svaret på varför ”machokulturen” inom Metall kunde frodas ostört under så lång tid, säger han.
Under TTELA:S arbete med skandalen inom IF Metalls dåvarande avdelning 112 väcks frågor som hur det kunde ske och hur det kunde få fortsätta.
Vi bad författaren, läraren och föreläsaren Olle Sahlström ta sig an frågeställningen. Året innan Metallskandalen i Trollhättan briserade fick han lämna sitt uppdrag som ombudsman för LO och arbetet med Rättviseutredningen och Loidédebatt.
Han är övertygad om att anledningen var att han offentligt kritiserade bland annat arbetarrörelsens auktoritära traditioner.
– Jag blev betraktad som svikare och den som på något sätt försvagade fackföreningsrörelsen. Jag tror också att den auktoritära ordningen delvis är svaret på varför ”machokulturen” inom Metall kunde frodas ostört under så lång tid.
Efter att Olle Sahlström blivit uppsagd från LO skrev han sin första bok, Den röde patriarken. I den berättar han hur den auktoritära traditionen kunde växa sig stark. På hans hemsida kan man läsa:
”Den socialdemokratiske patriarken är en välbekant gestalt i den svenska modellen. Han har funnits i varje småstad och på alla stora industriarbetsplatser. Bilden av honom har ofta varit dubbel – samtidigt maktfullkomlig och omtänksam. Men patriarken blev med tiden pampen. Under 90-talet har många fallit i ett träsk av korruption, porrklubbsbesök och maktmissbruk.”
Och det var just det ”träsket” som avslöjades 2004 när det blev känt vad Metallavdelning 112 i Trollhättan ägnat sig åt under många år – auktoritärt ledarskap, tystnadskultur, hög alkoholkonsumtion, vidlyftig representation på bland annat inte alltid så respektabla nattklubbar, och sexleksaker – det mesta bekostat med medlemmarnas pengar.
När sådan kultur fortgår utan att någon drar i nödbromsen är Olle Sahlströms uppfattning att det i första hand handlar om människors stora behov av gemenskap och skräck för att hamna utanför.
– Det gör att vi blir väldigt starkt benägna att vara till lags, för att inte bli det värsta vi kan tänka oss: uteslutna ur gemenskapen. I fackföreningsrörelsen kanske detta känns ännu värre då det finns, eller åtminstone har funnits, en stark ideologisk sammanhållning.
Enligt Olle Sahlström leder rädsla till tystnadskultur. Den som påtalar obekväma sanningar hamnar regelmässigt i ett finmaskigt utsorteringsnät. Och tystnad kan i sin tur vara grogrund för misstänksamhet.
– När jag jobbade som ombudsman var det ett vi- och domtänk som jag tror lever kvar. Du skulle vara misstänksam mot fiender, som journalister och borgare. Tänket är väldigt enkelt, att ”fienden” utnyttjar och försvagar om man inte håller tätt. Det gällde att vara jättelojal.
Arbetarrörelsen har sitt ursprung i frikyrkor och nykterhetsorganisationer i ett land där alkoholkonsumtionen var allmänt utbredd och hög.
– Tidigt 1900-tal var Sverige ett rejält nedsupet land och redan i fackrörelsen ungdom var det en ständig strid kring nykterhet, säger Olle Sahlström och återger vad gamla ”metallare” berättat för honom.
I samband med stora möten och debatter under 30- och 40-talet var det inte ovanligt att man styrkte sig med alkohol för att våga gå upp talarstolen. Kanske för att det på den tiden var laddade möten, inte minst mellan socialdemokrater och kommunister.
Olle Sahlström anser att den fackliga alkoholkulturen också har samband med att det först var manliga arbetare som organiserades fackligt. Kvinnorna inom industrin och på byggarbetsplatser var få.
– För de kvinnor som fanns var det under sent 1800-tal inte självklart att de fick bli fackföreningsmedlemmar. Man stred om det i 10–20 år. Men under hela 1900-talet var det ändå så att exempelvis Metall var en manligt styrd fackförening eftersom män fortfarande så totalt dominerade ute på industrins arbetsplatser. Och så är det fortfarande än i dag.
På senare år har skandaler även avslöjats i fackförbund inom kvinnodominerade yrken och som dessutom haft kvinnliga ledare i flera år.
– Min erfarenhet av bland annat Kommunal är att även om det varit en kvinna som ordförande var det ändå var män som styrde på expeditionen. Det var män med hårda nypor och det var inget snack om vem som bestämde, säger Olle Sahlström
Hösten 2017 inleddes rörelsen #metoo. Kvinnor världen över höjde sina röster mot sexism och mot män som begår sexuella övergrepp, och för jämlikhet och respekt mellan könen.
– #metoo-rörelsen talar för uppbrott och förändring. Det stora och väsentliga är att kvinnor säger ifrån och höjer sin stämma, det är en stark rörelse. Att det kanske blir ett bakslag är inte alls säkert. Men ser man vad som händer politiskt med växande högerpopulism, som inte precis är för feminism, så talar det knappast för en mer jämställd och öppen kultur.
Olle Sahlström vill inte sia om framtiden. Men han medger att han ibland känner sig orolig.
På den tiden var Göran Johnson ordförande för IF Metall.
– Jag visste ingenting om det innan. När jag fick reda på det blev jag vansinnig.
En grupp från förbundet i Stockholm kom ner till Trollhättan för att hantera frågan. På det som inte kan beskrivas som något annat än ett krismöte avsattes styrelsen och anställda på avdelningen stängdes av från jobbet och fick gå hemma medan en utredning pågick.
– Vi tog tag i det med en gång och att vi gjorde det så snabbt bidrog till att avdelningen långsiktigt kom på fötter. Det blev en tuff process för många, men nödvändig, säger Göran Johnson.
Hur gick ni vidare sen?
– Det här var alldeles exceptionellt och ledde till att regelverk genomarbetades och klubbades. Det blev en väckarklocka, säger Göran Johnson.
” Ett vi- och domtänk som jag tror lever kvar Olle Sahlström tidigare Lo-ombudsman