Casper skapar ett viktlöst tillstånd i parallella världar
Uppvuxen i Vänersborg, verksam i Lilla Edet, självlärd i Burma. Konstnären Casper Johansson är en av de få utvalda som ska ställa ut på Liljevalchs eminenta vårsalong i Stockholm.
Historien börjar på 90-talet. Punk- och hardcorescenen på det som då var Café Eloge i Vänersborg var en otroligt kreativ miljö som fostrat konstnären Casper Johansson.
– Jag tecknade mycket när jag var liten, men det blev en liten paus under tonåren där jag styrde spelningar och gjorde annat. Under den tiden skapade jag enorma kontaktnätverk och det är något som är en viktig del för mig än idag.
Efter sin masterutbildning i utvecklingssamarbete vid universitetet flyttade Casper till Burma för att jobba inom en ideell organisation. Istället blev han konstnär.
– Jag insåg nog ganska tidigt att jag egentligen inte ville jobba med biståndsarbete. Svaret blev istället konsten, jag kände mig så fri när jag målade.
Men Casper var inte redo att lämna Burma än. Inspirationen hittade han i graffiti och annan gatukonst i landet som genomgick en mer turbulent period, något som speglas väl i hans tidiga konst med mycket färg och politiska budskap. Utan någon formell konstutbildning fick Casper lära sig själv.
– Att inte ha någon konstutbildning i bakgrunden är både en gåva och en förbannelse. Å ena sidan är man inte styrd åt något håll, men samtidigt kan det vara frustrerande eftersom jag ibland blir begränsad i mitt skapande.
Casper lämnade färgen bakom sig i Burma och jobbar idag i svartvitt med väldigt detalj- och arbetskrävande och tekniker, bland annat tusch och akvarell. De politiska budskapen är inte längre lika tydliga i hans konst, men Casper berör fortfarande svåra ämnen – och gör dem lätt tillgängliga.
En av de tavlor han ställt ut tidigare i år heter ”När sanningen kommer fram”. En ensam tall, högre än alla andra träd i skogen, sträcker sig mot den grå himlen. På stammen hänger en flagga på halvstång med ordet ”kuken” tydligt skrivet över den.
– Den här tallen står här borta, inte långt ifrån min studio. Jag har tittat på den ofta och tanken var egentligen att den skulle symbolisera ensamhet och sorg med flaggan på halvstång. Men när den var färdig fick jag gåshud och en väldigt stark känsla av obehag i hela kroppen. Jag kunde inte stå för det jag skapat så jag tänkte att jag behövde lorta ned den på något sätt. Då skrev jag ”kuken” rakt över flaggan som en parafras till konstnären Carl Johan De Geer, som gjorde något liknande på 60-talet.
Grunden i Capers tavlor är hans egna känslor och minnen. Flykt är ett återkommande tema, något som han själv kan erkänna och tror har varit en stor del av hans liv. Ofta porträtterar tavlorna en drömsk värld med olika paralleller som går ihop på ett lekfullt sätt.
– Många ser miljöfrågor i mina verk, men det jag är ute efter är att