Johan satsar på liv som konstnär
Att skapa spänningar mellan det originella och det ordinära i sina verk, som i sin tur skapar igenkänning hos betraktaren. Den punkten strävar Johan Engqvist att nå med sitt måleri.
Familj: Johan Engqvist har inte svårt att komma upp på morgonen. Varje vaken stund ägnar han åt konstnärsstudierna på Valand. ”Det är en lyx att få gå i en skola som den här”, säger han.
De mönster och färger som tar plats på hans dukar återfinns just nu i konsthögskolans lokaler, där han spenderar majoriteten av sin vakna tid.
Den kreativa ådran har alltid funnits i Johan Engqvist. Redan som liten blev han uppmuntrad att ge utlopp för sin fantasi. Snickra, skriva filmmanus och göra serier för att sätta ihop till tidningar är bara ett urval av vad han pysslade med.
– Jag har framför allt alltid tecknat, men det var mer som ett tidsfördriv, säger han.
Efter grundskolan läste han samhällsvetenskapliga programmet och några tankar på att syssla med måleri på heltid fanns inte på kartan. Det var först under året efter studenten som han fick syn på en annons för en folkhögskola med praktiska linjer som maskineriet kickade igång.
– Jag gjorde en deal med mamma, att åka dit och testa på det. Skulle det inte funka så skulle hon komma och hämta mig, skrattar Johan.
Men han blev aldrig hämtad.
Johan fick mersmak för måleriet och drevs av att träffa likasinnade.
– Det blev som ett gift när jag väl fick chansen att syssla med det på heltid, säger han.
Till en början målade Johan med tempera, efter att ha inspirerats av en lärare som målade ikoner på så vis. Det ledde sedan vidare till akryl och olja och i dag arbetar han enbart med det senare.
Men det skulle ta ytterligare några år innan Johan skulle finna sin nisch.
Efter året på folkhögskolan sökte Johan in till Göteborgs konstskola där han studerade i två år, för att sedan gå vidare till att studera vid Umeå konsthögskola.
– Det blev en annan nivå på seriositet. Där började man på allvar sätta det man höll på med i någon slags kontext, säger han.
– Jag famlade mycket
efter vad jag ville uttrycka med min konst, tillägger han.
Efter att ha tagit sin kandidatexamen var Johan redo att lämna Umeå och sökte därför masterprogrammet på annan ort. Men han kom inte in.
– Min plan var att läsa fem år i ett svep, vilket gjorde att jag tyckte det var jättejobbigt när jag inte kom in.
I stället hakade Johan på några vänner som hade bestämt sig för att flytta söderut.
– Jag flyttade till Malmö i en handvändning. Men ganska omgående fick jag en ateljé som jag jobbade i jämt och ständigt, samtidigt som jag hade brödjobb vid sidan av.
Han beskriver de efterföljande tre åren som extremt fruktsamma. Det var nämligen då han fann sitt konstnärliga uttryck.
– Det var mycket jag kom fram till under den tiden och jag insåg att jag behövde den tiden för mig själv. Det var väldigt nyttigt och gjorde mig bara gott.
I Malmö kom han även i kontakt med Galleri CC, ett konstnärsgalleri som drivs av ideella krafter med stöd av Konstrådet och Malmö stad. Där klev han in som styrelseledamot och fick även rollen som curator. Två titlar som han har kvar än idag.
– Det var en superbra erfarenhet att vara med i en sådan grupp. Jag fick dessutom möjlighet att bjuda in konstnärer från hela världen.
Nu finns det dock inte lika mycket tid för uppdragen. I höstas lämnade han Malmö för att påbörja sin masterutbildning med inriktning fri konst vid Konsthögskolan Valand i Göteborg.
– Det kanske är lite komiskt, men det är ganska nyss som jag började kunna beskriva mig själv och min konst.
Han fortsätter:
– Jag är intresserad av vad olika typer av estetik kan representera eller symbolisera. Jag jobbar med ett bildspråk som ofta är väldigt dekorativt – som man kanske skulle associera till en hemmiljö eller en miljö i det offentliga rummet, som inte har så mycket innehåll. Men där det däremot finns en inneboende mening.
– Man kan ta en sorts bild som är typisk för sin miljö eller tid, plockar man ut den kommer den ge ganska starka associationer. Den kan visa sig vara symbolisk för en viss sorts stadsmiljö, en viss sorts hem, och därmed också för saker såsom klass och status.
Association och igenkänning ligger nära till hands för Johans måleri.
– Jag drivs av att vilja skapa en spänningspunkt, att låta två motsatser mötas: det unika och det vardagliga.
Inspirationen till att skapa dessa kombinationer av kontraster kommer ur vardagen, enligt Johan. Hans telefon är sprängfylld av snapshots som han samlar på, för att plocka fram när det är dags att låta kreativiteten flöda.
– Jag tänker extremt mycket i bilder. Jag är på jakt efter bilder hela tiden, hemma hos någon eller på spårvagnen.
Men också själva tanken på att få ägna sig åt sitt måleri inspirerar honom.
– Att gå till skolan på morgonen och få ingenting till att bli någonting – jag njuter av det.
” Att gå till skolan på morgonen och få ingenting till att bli någonting – jag njuter av det
Johan har tre terminer kvar på masterprogrammet. Han berättar att han i princip ägnar all vaken tid på skolan och strävar efter att fortsätta utvecklas.
– Jag tror och hoppas på att få en ökad förståelse för att sätta mitt måleri i ett större sammanhang och uppnå en slags frågeställning. Jag drillas i att förklara mina verk.
Han är medveten om att det är en svår väg han har valt.
– All den uppmuntran jag fått längs vägen har gjort att jag inte är rädd, säger han och förklarar att mycket av de ord han sporrats av har kommit från hans morfar, som var författare.
– Jag har tänkt mycket på min morfar som kommer från en tid som såg helt annorlunda ut. En tid med helt andra idéer om vad som är ett riktigt arbete och vad som förväntas av en ung man.
– Jag har tänkt på vilket extremt stort språng det var av honom att ta för att lyckas bli författare. Det var vågat och det har inneburit för mig, två generationer senare, att den tröskeln är mycket lägre.
Drömmarna för framtiden är många. Efter examen hoppas Johan på att få ställa ut så mycket som möjligt på gallerier för att få chansen att sälja sin konst.
– Men jag är på ett sätt också romantiskt lagd. Jag tycker att det är något fint att gå på en utställning i en gammal konsthall där man kan skapa fina utställningar, som är till för alla stadens invånare.
Vid sidan av måleriet är han beredd att försörja sig genom andra arbeten. Han berättar att han lockas av att undervisa igen, något som han testat på tidigare vid sidan av sin utbildning då han hoppat in som gästföreläsare på folkhögskolor med konstinriktningar. Men just nu, vill han fokusera på nuet, i alla fall ett litet tag till.
– Det är en lyx att gå i en skola som den här. Jag behöver inget annat än tid till att vara här. Förutom Elin (Johans flickvän, reds. anm.) i Malmö, så saknar jag ingenting.
– Jag vill passa på att njuta av den här okomplicerade tiden.