Rivalmöte med extra allt

Derbykänslor som stundtals svämmade över, storpublik på läktarplats och vinst för Vänersborgs HC mot rivalen Grästorps IK. – En av de skönaste segrarna jag varit med om, sa Vhctränaren Peter Andersson mitt i ett omklädningsrum där jublet aldrig ville tystna.

Dubbla revbensfrakturer på lagkaptenen Markus Twillman, som ett minne från söndagens vinst mot Olofström, och nyblivne pappan Niclas Mårtensson kvar hemma i Alingsås.

Lägg därtill 2-0 till Grästorp när halva matchen var spelad och det var inte mycket som talade för hemmalaget Vänersborg.

– Vi var kort om folk redan innan, och det var inte vilka gubbar som helst som försvann under matchen, kommenterade Peter Andersson.

Andra perioden blev nämligen en av de mest händelserika som spelats den här säsongen i Brätte Ishall, kanske på både gott och ont.

Först två snabba Vhc-mål som tog matchen till likaläge, mål av Daniel Jonsson och just nu glödhete Andreas Karlsson, och sedan lika många gruff som reducerade båda lagens manskap.

Först när VHC:S Andrew Schmit och Gik-backen Oscar Ahokas brakade ihop vid ena målet, och alldeles i slutet av perioden var det dags igen.

Upprinnelsen en checking to the head från Grästorps Viktor Johansson på Sebastian Mårtensson, och sedan kramkalas mellan Johansson och VHC:S Johan Larsson.

– Det ska vara känslor i en derbymatch, bara det inte går över styr, men den där smällen var lite onödig, sa Sebastian, den här gången med en arbetsinsats utöver det vanliga.

För ovanlighetens skull utanför målprotokollet, men det hade ”Sebbe” inget emot:

– Det blev en del slit i det tysta den här gången, och att få vinna med ett mål inför den här publiken, det finns inget bättre.

I tredje perioden tog det bara 51 sekunder för Niklas Norin att styra in skottet från Max Johansson, men i spel 4 mot 4 kunde förre Vhc-spelaren Ryan Wiley kvittera till 3-3.

Men slut på målskyttet? Inte alls.

Pontus Nestorsson tryckte in 4-3 på en målvaktsretur och Dennis Rosander avgjorde i öppen kasse (58.34).

Geordie Wudricks reducering kom för sent, då återstod endast sju sekunder att spela.

Till sist avslutar vi där vi började, i VHC:S omklädningsrum, där Peter Andersson fick sista orden:

– I dag är ni mina kungar, men imorgon är det träning och då är allt som vanligt igen.