Ahmed Al-hadad: I verkligheten är vägen längre än så

På kartan skiljer det fyra kilometer mellan Kronogården och Strömslund, men i verkligheten är vägen mycket längre än så. Det är inte bara att lämna stadsdelen och vandra fritt på andra sidan älven. När jag pratar med några ungdomar från Kronogården, både killar och tjejer, så säger de att Kronogården är deras kärlek och stora trygghet, samtidigt som fördomar från andra sidan stan inte motiverar dem att vilja gå utanför sin trygghetszon.

De har växt upp i området och har deras familj, vänner, skola och även fotbollsklubb där i IFK Trollhättan. De menar på att de inte behöver lämna Kronogården om de inte måste det. De har allt på plats och de trivs bra där då de bara får känna kärleken, glädjen och gemenskapen.

De kan vara sig själva utan att de blir dömda, de hör inte fördomarna eller hat. De känner sig hemma helt enkelt. Men varför har det blivit så? Jag tror att ungdomarna har haft det tufft på många olika sätt, de har till exempel inte fått jobb på grund av sitt namn, sin religion, hudfärg, klädsel, eller fördomar mot folk i socialt utsatta områden. Jag tror att det största problemet är media. Media kan skriva saker som är intressanta för att locka läsare, och vad är mer intressant än bilbränder och narkotikahandel i en liten stad som denna? Men tyvärr har det gett folk i andra delar av staden en uppfattning som inte riktigt stämmer. Det framgår inte ofta vilka positiva saker som sker i stadsdelen, fritidsgårdarna där olika fritidsledare gör ett otroligt bra jobb för att samla ungarna och sysselsätta dem, Ung och fritid som alltid är i området och stöttar ungdomarna i vått och torrt, men även IFK Trollhättan som klubb som till exempel tog in en del ungdomar som egentligen inte spelat fotboll och skapade ett juniorlag för att sysselsätta dem och ge dem kärlek och glädje.

Visa ungdomarna att man ser dem, det ger stort hopp, men det ger dem också bekvämligheten att inte vilja testa sina vingar när de har det så bra i sitt område. Samtidigt som det sprids fördomar på andra områden i Trollhättan.

Om vi ser det från det andra perspektivet, vill ungdomar från till exempel Björndalen besöka Kronogården, när de läser i medier och kanske hör från föräldrarna att det är farligt på Kronogården, för att de sker bilbränder, narkotikahandel och att det finns bråkstakar på Kronogården när de har det lugnt o tryggt hemma i sitt område? Det tror jag inte.

Hade de velat besöka Kronogården om de fick höra hur kul ungdomarna har det här, och stödet man får på fritiden med roliga aktiviteter? Det tror jag helt klart!

Vad är mer intressant än bilbränder och narkotikahandel?