Emma Sorbring: Tack för att ni är vår framtid!

Det senaste halvåret har krävt lite extra av oss som människor. I nyhetsrapportering, samhällsinformation och sociala medier har vi fått ta del av bedrövelser, insatser och nyvunnet hopp. Utöver den faktiska pandemin har uppmärksamhet riktats mot arbetsmarknadsproblem, men även mot äldres utsatthet och uppoffringar. Detta är viktiga områden som ska belyses. Men vi måste också komma ihåg att uppmärksamma och värna om våra ungdomar.

Stora delar av förra terminen var det distansundervisning som gällde för Sveriges dryga 350 000 gymnasieelever. Detta var en utmaning för lärarna, men framför allt för eleverna, vars framtid hänger på betygen. Alla gjorde de ett imponerande jobb. Men vi pratar nästan inte alls om ungdomarnas insatser eller uppoffringar.

I en undersökning från Högskolan Väst (kontakt Sabina Kapetanovic) och Jönköping University med gymnasieelever från hela Sverige, rapporterar övervägande delen av dem att de vid tidpunkten för enkäten (juni) anpassade sig till myndigheternas riktlinjer. Men det skedde till ett pris. Ungdomarna berättade att de hade svårt med skolarbetet, att de träffade kompisar (IRL) mycket mer sällan och att konflikter med föräldrar ökade markant. De sov sämre, upplevde en ökad ångest, kände sig mer ensamma och stressade.

” Ungdomarna berättade att de hade svårt med skolarbetet

Det gör mig arg, ledsen och förbannad att inte mer fokus, omtanke och resurser har lagts på ungdomarnas situation. De är i en ålder då de med hjälp av stöttande samhälle, skola, familj och kamrater ska ta sig ut i livet – och vi bad dem att avstå. Istället var de hänvisade till studier på distans och socialt umgänge via sociala medier. Det är inget fel i sig, men vi måste också förstå att det påverkade dem och vi måste vidta åtgärder för att de trots pandemin ska kunna fortsätta sina liv. Digitala tekniker kan användas i en viss utsträckning, men det är tydligt att det inte fyller de behov vi har som människor, inte ens för våra ungdomar. De drabbas lika hårt som alla andra – oavsett digitala kompetenser.

Vi ska vara tacksamma för att de unga förstått vidden av pandemin och att de bidragit till att minska smittspridning. De har avstått från ordinarie skolgång, aktiviteter, nöje, kamrater och framför allt framtidsdrömmar – för att de kan föra smittan vidare till nära och kära och inte för att de själva löper stor risk att få så mycket mer än en vanlig influensa. Tack till er alla! Det känns tryggt att det är ni som är vår framtid!