Sahlgrenska har brist på spermier – och längst kö
Kötiden för assisterad befruktning med donerade spermier skiljer sig stort i landet – och Sahlgrenska i Göteborg är sämst i klassen. Det visar en enkät som GP har gjort bland offentliga och privata kliniker.
Region Skåne gick i veckan ut och meddelade att bristen på donatorer i kombination med ett allt större söktryck gör att de inte längre kan ta emot kvinnor som fyllt 38 år, något som Sydsvenskan rapporterade om.
En bidragande orsak till köproblemen har varit att ensamstående kvinnor från Göteborg har sökt sig till Skåne, då det råder fritt vårdsökande i Sverige och Sahlgrenska har landets längsta kö.
I tidningens enkät bland offentliga och privata fertilitetskliniker sticker Sahlgrenska ut. Med tre års kö för spermiedonationsbehandling ligger man långt efter alla andra. Orsaken till den långa väntetiden är brist på resurser – men också på spermier.
– Vi behöver många fler spermiedonatorer, skriv det. Egentligen tror jag att det finns gott om hyggliga killar därute som kan tänka sig att hjälpa till, säger Ann Thurin Kjellberg, överläkare i reproduktionsmedicin vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Den som har pengar kan söka sig till privata kliniker. Den största privata aktören, Livio, med klinik bland annat på Carlanderska i Göteborg, säger sig inte ha någon kö alls trots att söktrycket är stort. Till skillnad från Sahlgrenska så köper Livio in spermier från Danmark för att fylla på sin bank.
”Skulle det uppstå väntetid så beror det i första hand på låg bemanning på klinikerna men inte på bristen av spermier” skriver Mona Bungum, vd för Livios äggoch spermiebank i ett mejl.
Sahlgrenska har även har den hårdaste åldersgränsen för att ställa sig i kö.
– Här har vi inte möjlighet att acceptera att någon ställer sig i kö som fyllt 37, då vi inte skulle hinna genomföra någon behandling. Då har vi ändå lyckats förbättra läget något det senaste året, säger Ann Thurin Kjellberg på Sahlgrenska.
För något år sedan såg det ännu värre ut. Då var kön fyra år och åldersgränsen låg på 36 år.
– Nu har vi omorganiserat oss, effektiviserat och gjort ändringar, vilket lett till att vi fått ner väntetiden till tre år och åldersgränsen för att ställa sig i kö till 37. Det är bättre, men fortfarande en väldigt lång tid att vänta, säger hon.
Medan de offentliga klinikerna kämpar med sina köer så är de privata klinikerna i full gång med att rekrytera donatorer till sina ägg- och spermiebanker, något de fick laglig rätt att hantera 1 januari 2019.
Deras rekryteringskampanjer, bland annat på Facebook, kan konkurrera om donatorerna så att läget förvärras än mer för de offentliga klinikerna, menar Ann Thurin Kjellberg på Sahlgrenska.
– Visserligen säger de att de kan tänka sig ett samarbete i framtiden och att vi alla ska hjälpas åt att korta köerna, men man ska vara medveten om att de är vinstdrivande företag, så det samarbetet blir nog väldigt begränsat, säger hon.
Ann Thurin Kjellberg och hennes chefer inom gynekologi och reproduktionsmedicin har flera gånger vädjat sig till beslutsfattarna i Västra Götalandsregionen (VGR) och efterlyst mer resurser för att kunna korta köerna och ge människor en rimlig chans att bli föräldrar.
– Man har öppnat upp och säger att vi ska erbjuda den här vården, samtidigt som VGR inte har avsatt en spänn extra. Det här är en väldigt dyr verksamhet, bara en utredning av en spermadonator kostar cirka 27 000 kronor, säger hon.
Andra universitetssjukhus, som Akademiska, Linköping och Örebro, har betydligt kortare kö för behandling. Orsaken är, enligt Ann Thurin Kjellberg, att till skillnad från VGR så har de regionerna skjutit till medel för att hålla vårdgarantin vid ägg- och spermiedonationer.
– Vi är ju sämst i klassen i Göteborg, men vi gör så gott vi kan utifrån de omöjliga förutsättningarna.
Jonas Andersson (L), ordförande i hälso- och sjukvårdsstyrelsen i