Dalslandsförening firar 100-årsjubileum
Håfreströms IF i Åsensbruk har passerat 100 år, och vanligtvis brukar hundraåringar firas med pompa och ståt. Högtidsdagen passerade dock relativt obemärkt och man kommer istället att fira när pandemin är över.
Håfreströms IF bildades 1921 i Åsensbruk, men pompa och ståt blev det inte när föreningen nu fyllde 100 år. Firandet får HIF vänta med tills pandemin är över.
Föreningen bildades i Håfreströms förenings- och idrottsgård i Åsensbruk den 10 april 1921, och till ordförande i den första styrelsen valdes Paul Lund, en av de som mest ivrigt verkade för föreningens tillkomst.
Han var dessutom ingenjör vid Bruket, Håfreströms AB, vilket var till stor nytta. Genom honom fick man redan från starten rätt kontakter med företagsledningen inte bara när det gällde hjälp med pengar utan också tillgång till mark att utöva sin idrott på.
HIF har för de flesta förknippats enbart med fotboll men under föreningens storhetstid på 1960- och 1970talet hade man verksamheter i ytterligare sju olika sektioner, några mycket framgångsrika.
En av dessa var cykel där föreningen under många år tillhörde Sverigetoppen och skördade stora framgångar, inte minst 1977 då man kunde ståta med två vinnare på ungdoms-sm: Agneta Larsson och Marita Eliasson.
Även inom bågskytte höll HIF sig framme och lade beslag på en hel rad SMtecken. Framförallt utmärkte sig Sterner Lindblad som mellan 1972 till 1985 erövrade ett antal Sm-tecken, och han toppade karriären 1972 med ett silver på EM och en fjärdeplats på VM.
Antalet sektioner i HIF idag inskränker sig utöver fotbollen till en. Det är friidrott där det entusiastiska paret Eva Gerdén och Lennart Björkman tar sig an ungdomar från bygden som vill satsa i olika grenar. Ett beundransvärt jobb med tanke på avsaknaden av en idrottsplats lämpad för friidrott i hela närområdet.
HIF började spela fotboll direkt efter starten 1921 i en Dalslandsserie, och slutade under debutåret på sista plats. Matchstället bestod av blå tröja och svarta byxor men det byttes 1928 till de klassiska Hif-färgerna rött och blått.
1927 bildades en Dalsländsk serie och samma år även en B-lagsserie, men med två lag i seriespel blev ekonomin ansträngd och styrelsen uttryckte i en revisionsberättelse sitt stora missnöje över lagens slösaktiga agerande.
Spelarna hade åkt i två lyxbilar (taxi) till bortamatcherna när de i stället kunde ha lånat Brukets lastbil och åkt på flaket.
Framgångarna för HIF:S A-lag har över åren varit minst sagt varierande. Bäst gick det på 1960-talet med en pik 1963 då laget slutade trea i en tuff division 3-serie som vanns av Billingsfors.
Mycket av framgångarna under denna period måste tillskrivas ”Mossbergarna”, en brödrakvartett bestående av Roland, Thord, Lasse och Janne.
Yngste brodern Janne debuterade i A-laget just detta år 1963, 15 år gammal. Han bor sen många år i Åmål efter en nioårig (1966-1977) allsvensk sejour i Örebro SK. Hur bra var ni bröder egentligen?
– Vi var riktigt bra faktiskt, säger Janne utan att tveka.
–Jag tror det var 1963 som klubben gjorde 70 mål totalt och av dessa gjorde vi bröder 67. Lasse stod för 30 trots att han spelade centerhalv. Anledningen var att om vi låg under så skickade vi upp
Lasse i anfallet. Sen var taktiken att köra långa bollar på honom och han var inte lätt att få stopp på.
Hur minns Du tiden i HIF tillsammans med dina bröder?
– Det var en trevlig tid. Framför allt minns jag bortamatcherna i Göteborg och de var många i serien. Matchstarten var alltid söndag klockan 11, och då hann vi precis till nån allsvensk match på Nya Ullevi efteråt. Vanligtvis blev det även ett besök på Liseberg innan hemresan.
Vad tror Du om framtiden för din moderklubb?
– Den är tyvärr mycket dyster. Det går väl så länge genuina eldsjälar som Kjell-arne Karlsson orkar hänga i, men det finns ju inga ungdomar som vill ta vid och jobba idag.
HIF:S nuvarande
ordförande och ”allt-i-allo” Kjell-arne Karlsson håller inte med om Jannes dystra prognos:
– Redan på 1970-talet när vi ramlade ner i division 5 började olyckskorparna kraxa om att det var dags att lägga ner. Jag trivs att som pensionär hålla på med det här och när inte jag orkar längre tar säkert nån annan vid.