Joakim Broman: En förlorad mandatperiod för gruvorna

Enligt sägnen var kobolden en dvärg eller ett bergsrå som stal värdefulla mineraler från mödosamt uthuggna gruvor. Istället placerade varelsen ut värdelös ”koboldmetall”. Kobolt, det metalliska grundämnet som är uppkallat efter kobolden, har dock visat sig vara allt annat än värdelöst.

Tvärtom är det en viktig beståndsdel i exempelvis batteritillverkning för elbilar.

Tillsammans med ett fåtal andra metaller och mineraler har kobolten pekats ut som en nyckel i klimatomställningen.

Det är av det skälet som Moderaternas Lars Hjälmered skriver om gruvfrågorna i SVD (18/4). Han kritiserar med rätta regeringens passivitet, som inte bara lett till att Sverige fallit från plats åtta till plats trettiosex i en internationell ranking av världens gruvnationer, utan framför inneburit att flera stora gruvprojekt dragits i långbänk.

Som Hjälmered skriver låg Bolidens ansökan om att bryta koppar i Laver redo för regeringsbeslut i flera år, innan man till sist smög ut ett negativt besked dagen innan julafton förra året.

Flera andra tillståndsprocesser ligger på samma vis i åratal utan att något händer.

Som ett brev på posten fick Hjälmered replik (SVD 26/4) från Naturskyddsföreningen, som tycker att det ska bli svårare att öppna gruvor, snarare än lättare, och att vi borde återvinna mer metaller istället.

Det är tyvärr samma kortsynta svar som miljörörelsen ofta kommer med, och som slutar med att metallerna bryts någon annanstans med betydligt sämre miljöregleringar och arbetsvillkor. Det finns inte heller något hinder för att både återvinna mer metaller och att öppna nya gruvor.

” Sverige fortsätter att förlora mark och kobolten fortsätter att brytas i Kina eller i Kongo.

Naturskyddsföreningens replik är dock mindre viktig än regeringens icke-svar. I en intervju (20/4) frågar SVD näringsminister Ibrahim Baylan (S) om frågan.

Han instämmer i analysen om att vi kommer att behöva mer innovationskritiska metaller och mineraler, men verkar inte ha någon brådska att få till nya gruvor.

Han resonerar om att tillståndsprocesserna blivit för komplicerade men tar inget ansvar för att regeringen förhalar besluten eller bidrar till byråkratin. En utredning tillsattes först i mars i år och ska vara klar först efter valet nästa år.

Sverige fortsätter att förlora mark och kobolten fortsätter att brytas i Kina eller i Kongo. Tyvärr går en mandatperiod till utan några framsteg i gruvpolitiken.