Havsdöden: Flera arter kan försvinna från västkusten
Ögonkorall, virvelkrake och medusahuvud är sannolikt inte de mest kända arterna på västkusten. Snart kanske de inte finns här alls. Havets hus föder nu upp knaggrockor – ytterligare en av många rödlistade arter i våra vatten. Ett antal har redan utrotats och fler riskerar samma öde. – Olika arter av fisk som tidigare var väldigt vanliga i vårt kustvatten är nu nästan försvunna, säger forskaren Kerstin Johannesson.
Några unga rockor har kamouflerat sig till nära osynlighet. De ligger helt stilla på botten i det välvda akvariet. – De är väldigt nära släkt med hajarna, ibland uttrycker man sig lite klumpigt att en rocka är en tillplattad haj, säger Roger Jansson, akvarietekniker och en av dem som tar hand om djuren på Havets hus i Lysekil.
Just de här rockorna är två år gamla. I ett annat akvarium finns ett tiotal fyra månader unga rockor med ett vingspann på strax under en decimeter. Bakom kulisserna, i ytterligare ett akvarium, finns ännu fler.
– Det har varit svårt att få dem att börja äta. Men överlevnadsgraden har varit väldigt bra och vi har ett 40-tal nu som ser ut att klara sig bra, säger Roger Jansson.
Han har hackat upp bläckfiskarmar i småbitar som han strör ner i saltvattnet. Den här typen av rockor, knaggrockor, har en räfflad sammanhängande tandrad som de grabbar tag i sitt byte med efter att ha lagt sig över det. De skiljer sig från exempelvis stingrockor, som i stället har en giftig tagg.
– Ibland kan man fastna med fingret under dem och då gör det rätt ont, säger Roger Jansson, men tillägger att alla rockor i svenska vatten är ofarliga för människor.
I själva verket finns det överhuvudtaget få havslevande djur i svenska vatten som är farliga för människan. Ett undantag är fjärsingen – en fisk vars giftiga taggar kan skapa en mycket otrevlig upplevelse för den som blir stucken.
Det omvända – att människan utgör en fara för djuren – är betydligt vanligare. Fiske, klimatförändringar och miljöproblem som övergödning och nedskräpning skapar stora bekymmer för det marina djurlivet.
En miljon arter i världen, både på land och i vatten, hotas av utrotning enligt en rapport från IPBES, FN:S organ för biologisk mångfald. Atlantiska störar och slätrockor är redan utrotade i Västra Götaland, medan arter som ål, håbrand och pigghaj finns bland de som minskat med 80 procent de senaste tio åren – eller under de tre sista generationerna – och löper hög risk att försvinna inom överskådlig framtid. De är alla tre klassade som akut hotade marina arter i Västra Götalands län.
Det visar siffror som Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) släppte förra året.
Det är svårt att fullt ut veta hur Västerhavet mår, eftersom det är svårt att hålla koll på småvuxna och ovanliga arter i den stora vattenmassan.
Det är lättare att säga något om de arter som är vanligt förekommande, enligt Kerstin Johannesson, professor i marin ekologi på Göteborgs universitet.
– Där ser vi förändringar, som till exempel när det gäller olika arter av fisk som tidigare var väldigt vanliga i vårt kustvatten som nu nästan är försvunna. Det är ett stort bekymmer som leder till att ekosystemet förändras.
Hon lyfter torsken som ett exempel på en fisk som minskat avsevärt. Det leder till att småfiskar ökar – som i sin tur äter