Sagan om Gösta ”Snoddas” Nordgren
Nyheter: Efter ett framträdande i radioprogrammet Karusellen blev Gösta ”Snoddas” Nordgren med hela svenska folket. I år är det 40 år sedan han oväntat gick bort i en gymnastiksal i Vänersborg.
” Ofta uppträdde han så gott som gratis. Bara han fick resa och boende betalt så var han nöjd
Viktor Engberg
Han blev Snoddas med hela – verkligen hela – svenska folket, efter ett framträdande i radioprogrammet Karusellen. Sedan följde tre decennier av folkparksturnéer, sanslösa kringprodukter och kopiösa mängder kaffe. I år det 40 år sedan Gösta “Snoddas” Nordgren oväntat gick bort, bara 54 år gammal.
Karl Gösta Nordgren. Av de flesta kallad Snoddas. En bandyspelare, folkparksartist och – med nutida mått mätt – osannolik kändis som levde ett kort men intensivt liv och dog i en gymnastiksal i Vänersborg.
Men vem var han, mannen som slog igenom i Karusellen 1952 och samma sommar slog alla folkparksrekord som går att slå?
Han föddes som Gösta Nordgren i hälsingländska Arbrå 1926, men växte upp i Röste. Pappan sålde kondomer och “andra gummivaror”, vilket gav honom smeknamnet “Gummi-kalle”. Sonen Gösta blev således “Gummi-snodden”, vilket så småningom blev “Snoddas”.
Egentligen var han bandyspelare. En habil sådan, som spelade centerhalv (libero) i Bollnäs GIF mellan 1948 och 1957, vilka under den perioden blev svenska mästare två gånger – 1951 och 1956.
Men det var som sångare och glädjespridare han gjorde sig känd för den breda massan. Först i mindre kretsar, då han gärna framträdde på fester och tillställningar, senare i betydligt större.
Den 26 januari 1952 var Snoddas nämligen med i Lennart Hylands radioprogram Karusellen och sjöng en innerlig version av Hugo Lindhs ”Flottarkärlek”.
Enligt myten fick refrängen (”Hadderian haddera, hadderian haddera …”) utelämnas då Hyland tyckte att texten anspelade för mycket på det sexuella.
Viktor Engberg har podcasten Nörden & Jag, där han och ma
nusförfattaren Fabian Nordlander diskuterar nördkultur. Han har också rötter i Ljusne, där Snoddas levde större delen av sitt liv, och är Sveriges självutnämnt största Snoddas-fan. Viktor menar att anledningen till Snoddas popularitet var ”en perfekt lyckoträff”.
– Dels var Snoddas så genuin och ”likeable”. Han var helt obrydd och avslappnad även när han blev intervjuad av Sveriges kändaste person. Och sedan hade han en manager som byggde varumärket Snoddas och paketerade honom som någon slags genomgod Jesus-figur, säger han.
Bara en vecka efter radiomedverkan fanns ”Flottarkärlek” på skiva, och samma sommar gjorde Snoddas en folkparksturné med hela 474 spelningar från norr till söder. Det rådde vad man några år senare skulle kalla för “Beatles-hysteri”. Som mest gjorde Snoddas 18 spelningar på en (1) dag, och som flest ska han ha lockat 75 000 besökare – till ett gig i Kivik.
Plötsligt var Snoddas landets största artist. Han gav ut flertalet skivor, medverkade i två Åsa-nisse-filmer och turnerade år ut och år in.
Snoddas manager, den driftige Torsten Adenby, passade också på att producera allehanda kringprodukter, så kallad merchendise. Däribland Snoddas-duken (en helt vanlig duk), Snoddas-skjortan (en helt vanlig skjorta) och Snoddas mjölkchoklad (en helt vanlig mjölkchoklad).
Parallellt med framgångarna fortsatte Snoddas att spela bandy. Under sin tid i Bollnäs GIF missade han inte en enda match, trots det täta turnéschemat. Emellanåt hoppade han in på tegelbruket i
Norrborn, och så spenderade han en del tid med familjen. Med frun Britta fick han tre barn – och ett par till vid sidan av.
Vissa vittnesmål ger sken av att Snoddas inte alltid älskade rampljuset. Så ofta han kunde åkte han ut i skogen och satte sig för att fiska i sin ensamhet. Gärna med ett par–tre–tio koppar kaffe och utan att berätta för familjen vart han befann sig.
– Snoddas såg sig nog mer som fiskare än som sångare och bandyspelare. Han verkar inte ha brytt sig så mycket om någonting, egentligen.
Det finns många storys om hur han dök upp till spelningar i stövlar och smutsiga skor och inte ens hade med sig tandborste på turné, berättar Viktor Engberg.
Snoddas fortsatte turnera livet igenom. Kanske för att han inte visste vad annars han skulle göra efter att den professionella bandykarriären tagit slut. Ibland gick det bra, ibland inte.
Förutom folkparker framträdde han gärna på ålderdomshem, inte sällan för väldigt blyga gager.
– Ofta uppträdde han så gott som gratis. Bara han fick resa och boende betalt så var han nöjd, menar Viktor Engberg.
Men allt har ett slut, och för Snoddas del inträffade det den 18 februari 1981. Efter att ha uppträtt på långvården i Trollhättan tog han vägen in om Vänersborg för att spela innebandy med några funktionshindrade ungdomar på Källshagens sjukhus. Bara tre minuter in i matchen föll han ihop och dog knall fall. Hjärtat hade stannat, enligt myten till följd av hans häftiga koffeinkonsumtion.
Bara någon månad tidigare hade han medverkat i tv-programmet Janne Carlsson Show. Hans sista replik i offentligheten var svaret på frågan om han ”fiskar torsk nån gång”.
– Ja, det har hänt, svarade Snoddas med en axelryckning.
På något sätt känns det symptomatiskt för Gösta ”Snoddas” Nordgrens liv och karriär. Det menar i alla fall Viktor Engberg.
– Det är ett slitet uttryck, men Snoddas var verkligen en man av folket. I en Åsa-nisse-film säger John Elfström till honom: ”Det är kul att se en yngling som är som en annan.” Och det inkapslar hela grejen med Snoddas, tycker jag.