En fullträff hos Fena
Om Roy och Roger hade en mack ihop så har paret Tomas ”Fena”och Erika Lidén ett gatukök ihop. Vi åker dit, till Båberg, som lär ha Sveriges första och äldsta rondell - kan vi få det bekräftat någon gång? På tisdagar bjuder paret på bilträff för entusiaster varför vi rullar ut min gamla mellanblå Saab 99 1970 ur garaget.
Mia är inte särskilt intresserad men tycker att det är viktigt att göra saker tillsammans i familjen. Lykke tycker att den gamla Saaben är direkt tråkig. Gammal och tråkig. ”Och så luktar den äckligt”. Så luktade alla bilar före 1988, förklarar jag. Före att katalysator blev ett lagkrav och brände ur det där sista av bensinen i avgaserna. Rena stenåldern i dagens elbils-boom.
Men doften, som jag väljer att kalla den, är nostalgi för mig. Och så drömmer jag mig tillbaka till barndomens 70tal när jag fick åka med i Fredes nya Saab 99. Frede som jobbade på Saab i Trollhättan och nästan alltid hade en ny Saab. Jag hängde över baksätet och såg bakrutan spegla sig i den blanka konkava bagageluckan. Ett mästerverk av industridesignern Sixten Saason.
Det blev ett 30-tal entusiastbilar som slöt upp vid det nya gatuköket i korsningen Trollhättan – Uddevalla – Vänersborg. Något särskilt tema fanns inte, här samsades allt från tunga jänkare till de japanska lättviktarna – Mazda Miata.
"Det var inte bättre förr – den bästa tiden är nu. Det är åtminstone vad vi kommer att hävda i framtiden
–Vi är en handfull Miator i Trollhättan som träffas och kör, fick vi veta.
Tonåringar i pensionsåldern samt några medelålders ungdomar på mopeder spred den bekanta tvåtaktsröken till stor munterhet på träffen. Trollmoppers! Lite förvirrad blev dock damen som hade stannat i ett helt annat ärende; köpa blommor. En mycket välvårdad Volvo 760 GLE 1988. En bil som hunnit fylla veteran utan att ägaren ens tänkt på det.
Ända sedan vi lärde oss att tämja hästar och yxa en kanot har människan haft en lust och vilja att förflytta sig. Och för resor krävs färdkost. Med bilismens folkliga genomslag på 50-talet fylldes behovet av att äta längs vägen med de klassiska gatuköken. Begriplig korv och mos – precis som förr – är minst lika gott som alla dessa trendiga hittepå-hamburgare. Picklad rödlök och chipotle dressing. Ketchup och senap kan vara nog ibland. Särskilt längs vägen.
Vi tackar Fena och Erika för gästfriheten och far hem igen. Mätta på korv och mos och upplevelser.
Mamma Mia var nöjd över att ha fått vara tillsammans och Lykke över att vara tillbaka i nuet. Och jag erkänner – man blir trött i huvudet av de här avgaserna. Det var inte bättre förr – den bästa tiden är nu. Det är åtminstone vad vi kommer att hävda i framtiden och helt säkert kommer Lykke att hålla den här gamla tråkiga bilen som särskilt värdefull och med nostalgi i rösten säga; ”Det här var min pappas bil. Jag åkte i den som barn”.