Linda Lampenius avslöjar familjehemligheterna
En klassisk rebell har fått sin revansch. 25 år efter att hon varnade världen för honom sitter mannen som förgrep sig på världsartisten och mängder av andra kvinnor häktad. – Det är så bra att han äntligen har åkt fast! säger Linda Lampenius.
Den som har sett dokumentären ”Unseamly: The Investigation of Peter Nygård” eller har läst Linda Lampenius bok ”Klassisk rebell” vet exakt vad det handlar om. Hur den unga finlandssvenska violinisten av en finsk journalist 1997 fick en möjlighet att resa till USA för att leva ett spännande liv dirigerat av miljardären och affärsmannen Peter Nygård.
Möjligheten visade sig vara något helt annat och Linda fann sig snart snärjd i ett garn som bland annat innebar sexuella övergrepp. Våldtäkt.
– 1998, långt före metoo, gick jag ut offentligt och varnade kvinnor för honom. Jag skrev att jag hoppades att inga fler kvinnor skulle behöva bli utsatta för honom, berättar Linda.
– Då stämde han mig på tio miljoner dollar för förtal och en lång process inleddes. Jag la fem miljoner på advokater och blev skuldsatt upp över öronen. Under tiden utvecklade jag också bulimi och gjorde tre försök, som alla var nära att lyckas, att ta mitt liv.
Till slut orkade hon inte stå emot hans hatkampanj längre och gick med på att, på en betald helsida i finska tidningen Ilta-sanomat i december 2001, göra avbön och säga att hon ljugit om allt. Ljuga om att hon ljugit, med andra ord.
– Och det var han som skrivit texten i brevet, men det skulle framstå som att det var jag som hade skrivit det.
Medan Linda fortsatte att betala av alla skulder hon skaffat sig under de tuffa åren, började det rulla in allt fler anklagelser om våldtäkter och andra övergrepp från kvinnor runt om i världen. Och till slut togs de på allvar. Peter Nygård, som nu levde i Kanada, häktades för snart ett och ett halvt år sedan och ska inom kort utlämnas till New York, USA, för att ställas inför rätta.
– Det är så bra att den här mannen, som jag varnade för, äntligen har åkt fast. Men det är många, många kvinnor som har anmält honom genom åren och det började redan på 70-talet. Det här är mycket större än både Weinstein och Epstein!
– Och tänk att det var en kvinna som skickade mig till honom. En kvinna som förde mig och andra finska kvinnor dit. Jag vill inte se den häxan igen!
I sin bok, ”Klassisk rebell”, skriver Linda om mycket annat som också hänt i hennes nu 52-åriga liv, både bra och dåliga saker. En sak hon aldrig har pratat om offentligt tidigare är hennes mammas missbruk.
– Både mamma och pappa var kända personer i Finland, så det skulle inte visas något utåt, det blev som familjehemligheter vi hade. Mamma visste inte heller något om mina ätstörningar och hur dåligt jag har mått. Därför hade jag emellanåt en känsla av att inte våga gå hela vägen och berätta allt i boken, fortsätter Linda.
– Jag berättade inget för min mamma förrän en vecka innan boken kom ut. Hon läste den två gånger och godkände den. När vi sågs sa vi ingenting, vi bara höll om varandra. Vi har levt väldigt nära varandra, nästan i symbios, men vi har aldrig pratat om de här sakerna och har inte gjort det igen sen heller. Men det känns lättare att andas nu på något sätt.
I helgen är Linda i Finland för olika uppdrag, både konserter och affärsmöten, men hon ska också träffa sin mamma, som nu är 84, och ta med henne till bondgården hon växte upp på.
– Och så ska hon få träffa sin syster, säger Linda med värme i rösten.
Ett av helgens affärsmöten handlar om den dokumentärserie en finsk tv-kanal är i full gång med att göra om hennes liv, baserat på boken.
– Den blir i fem delar och får premiär i Finland i början av nästa år, men ska även visas i flera andra länder senare. En extra rolig sak är att jag filmade nästan allt under åren jag bodde i USA, 1997–2005, och nu kommer de filmerna äntligen till användning i den här serien.
Senast Linda jobbade med maestro Ulf Wadenbrandt var 2018, när han hade sin jubileumskonsert i Vänersborg. Då hade hon skadat ena foten och behövde ha hjälp att ta sig upp och ner från scenen. Den här gången ansluter hon till Ulf och hans symfoniorkester med en nyservad nacke.
– Det är två diskar som har slitits under åren med allt fiolspelande, så de behövde opereras. Det blev två månader utan något fiolspel alls – och som violinist måste man öva, öva, öva hela tiden! Jag började nog igen lite för tidigt, men det har gått bra och det är ju skönt (skratt).
– Jag är glad att operationen lyckades och att inga nerver tog skada och nu är allt jättehärligt!
Nästa vecka är Linda en av gästsolisterna på lördagens konsert under Classic Weekend i Hebeteatern, Trollhättan. Redan under fredagen finns hon dock på plats på N3 för att hålla en masterclass för eleverna, som ett led i samarbetet och etableringen av Sweden Symphony Orchestra i Trollhättan.
– Jag ska också hålla lektion för tre elever och det ska bli helt underbart! Jag är utbildad som violinist
BILD: JONAS EKSTRÖMER
vid Sibeliusakademin, men också som pedagog, så det ska bli härligt att få hålla lektioner igen.
Vid konserten i Trollhättan bjuder hon på lite av varje, bland annat på Vivaldis ”Storm” och på den egna kompositionen ”Hope”.
– Jag skrev den medan jag höll på att bli frisk från min bulimi. Jag var på jobb i New York och saknade min man, Martin Cullberg, så fruktansvärt. ”Hope” betyder väldigt mycket för mig.
Hon utlovar också ett roligt specialarrangemang av ”Säkkijärven polkka” och så blir det samarbete med den andre gästsolisten, Raymond Björling, i ”Nessun dorma”.
I Lindas fulltecknade kalender handlar det framöver mycket om jobb med den finska klassiska trio hon älskar att vara en del av och att repa in en ny repertoar.
– Senare blir det julkonserter, som det brukar, men mest hoppas jag få komma ut och börja göra min föreläsning, baserad på boken, där jag kombinerar mitt prat med att spela.
"Jag berättade inget för min mamma förrän en vecka innan boken kom ut. När vi sågs sa vi ingenting, vi bara höll om varandra.