Vem tar på sig ansvaret?

Mitt barn kommer återigen hem med F (underkänt reds. anm.) i kärnämnena svenska, engelska och matte, uttrycker skribenten.

ARKIVBILD: JESSICA GOW / TT

Vi har kämpat med att hen ska få de resurser som krävs för att klara skolan. Lagt ner otaliga timmar i telefon, med mentorer, rektorer, elevhälsoteam och så vidare. Problemet är inte mitt barns bristande kunskaper. Det är skolans oförmåga att tillhandahålla de resurser hen behöver.

I skollagen står att alla elever som är i behov av särskilt stöd för att kunna tillgodogöra sig utbildningens mål har rätt till det. Men det stämmer inte. De får det stöd som skolan anser de har möjlighet att ge. Inte det stöd som de behöver för att uppnå godkända resultat. Det är stor skillnad.

Och vem får ta smällen? Barnet. Som från den dag det har satt sin fot i skolbänken fått lära sig. Att inom dessa väggar inte räcka till. Att arbetet, slitet och kämpandet aldrig är nog. Det är tufft och rent ut sagt bedrövligt. Att skolan är för vissa. En plats där du måste infinna dig.

Med den känslan – att aldrig räcka till!