Så blev Fantomen en svensk rättvisekämpe
Han startade ett djungel-konsum och blev räddad från gangstrar av sin fästmö Diana. På 1970-talet var Fantomen så försvenskad att serieforskaren Robert Aman beskriver honom som ”en seriernas motsvarighet till röd stuga med vita knutar”.
Räknat i upplagor var 1970-talet de tecknade seriernas årtionde i Sverige och vid sidan av Kalle Anka var just Fantomen störst. Varje nummer sålde i mellan 170 000 och 180 000 exemplar – att jämföras med dagens 22 000. Enligt dåvarande chefredaktören Ulf Granberg var det fler personer som läste Fantomen än Expressen och manusförfattaren Janne Lundström – senare skapare av den egna hjälten Johan Vilde – har beskrivit Fantomen som Bonnierkoncernens mjölkko.
– Fantomen kan ha varit den tidning som nådde flest läsare helt enkelt, med tanke på hur oerhört populär den var. Det finns få andra platser i världen där Fantomen sålt lika bra, säger Robert Aman.
Ändå var det ingen självklar utgivning. I sin bok ”Hur Fantomen blev svensk. Vänsterns världsbild i trikå” citerar Robert Aman journalisten Sigge Sigfridssons bok om Bonnierfamiljen. När Lukas Bonnier på 1950-talet vill börja publicera Fantomen möts han av skepsis från sin far, förläggaren Tor Bonnier:
”Den här familjen har gett svenskarna Fröding, Karlfeldt och Harry Martinson – och nu ska du ge dem Fantomen. Jaja, det får väl gå.”
Amerikanen Lee Falks superhjälte var ”en trikåklädd världspolis” med civilisationsuppdrag på den afrikanska kontinenten, som Robert Aman beskriver det. Dessutom bodde han i det märkliga landet Bengali, hos Falk ett slags sagoland i mörkrets hjärta. Hur var det ens möjligt att den här djupt koloniala figuren i just Sverige klev fram som en förkämpe för demokrati och de afrikanska ländernas självständighet?
Redan 1943 hade amerikanska forskare konstaterat att Fantomen var rasistisk med skildringar av svarta som ”ignoranta” och ”vidskepliga”. I Sverige fastslog ABF:S tidning, Fönstret, 1969 att Fantomen var fascist, och även från läsarna kom kritik. Den svenska tidningens nya redaktionsråd svarade först med ”kreativa översättningar” som gav helt andra perspektiv på kolonialismen. Robert Aman exemplifierar med ett äventyr där Fantomen berättar för sin fästmö hur hans anfader seglade med Kristoffer Columbus. ”This is fantastic”, säger Diana i originalet.
På svenska tillskrivs Diana en helt annan replik: ”Typiskt, va? På den tiden trodde européerna – dom vita alltså – att dom hade laglig rätt att lägga beslag på dom färgade folkens länder!”
– Det är väldigt djärvt, jag vet inte hur de resonerade men jag gissar att de tänkte att det inte skulle upptäckas. Samtidigt hade det säkert varit märkligt att låta vissa saker stå helt okommenterade i det debattklimat som då rådde, säger Robert Aman.
Team Fantomen kallade sig den svenska redaktionen som snart fick licens för att skriva och rita egna Fantomenäventyr, vilket gjordes enligt de egna övertygelserna, ofta i linje med dåtidens socialdemokratiska utrikespolitik, ibland som ”Olof Palmes språkrör” framhåller Aman som lusläst de svenska äventyren från 1972 till 1980. Det mest radikala svenska tillägget blir landet Rodia där Fantomen slåss tillsammans med den väpnade gerillan som har stora likheter med ANC.
– När de svenska författarna korresponderar med läsarna framhåller de att Lee Falk aldrig skulle vara så radikal att han skapade det här landet och de använder det som ett exempel på hur radikala de själva är. Fantomen slåss mot orättvisor som de tycker är viktiga. De säger också att det vid den här tiden inte fanns någon orättvisa större än hur svarta behandlades på den afrikanska kontinenten.
Men även om den svenske Fantomen kämpar sida vid sida med ursprungsbefolkningen är det precis som hos Lee Falk hela tiden Fantomen som vet bäst. Varken i de amerikanska eller svenska äventyren har han något att lära av de afrikanska folken.
– Man får ju komma ihåg att det här är äventyr från 1970-talet, och jag tror att om man tittar på studier där man använder sig av den postkoloniala teorins olika redskap finns det många som har blottlagt den här typen av tankegångar hos exempelvis den tidens biståndsarbetare. Man hade en idé om att man hade med sig ”det goda”. Bakom välviljan fanns den här typen av problematik, omedvetet kanske.
Team Fantomen mötte inget motstånd att tala om från uppdragsgivarna – deras skapelser sålde, åtminstone i Sverige. Inte heller Lee Falk invände. Däremot klagade en läsare efter ett äventyr där Fantomen visar Diana deras nya bostad med kommentaren ”ditt kök”. Just den serien var Lee Falks och den svenske chefredaktören beklagade att repliken inte tvättats bort.
Magnus Knutsson skrev i stället äventyret ”Diana i Djungelpatrullen” med inspiration av Grupp 8 och den svenska jämställdhetsdebatten.
– Men det är ett enda äventyr, omfånget och utrymmet är inte lika betydande som kampen mot apartheid.
I dag då? Under 1980-talets mojnande vänstervind fortsatte Fantomen att gå på gatorna som en vanlig man men inte längre med samma ideologiska kompass, konstaterar Aman. Det hindrade dock inte Henrik Sahlström från att 2018 göra ett svenskt omslag där Fantomen slår ner polska nationalister med hjälp av en regnbågsflagga. Denna gång är det en polsk Prideparad som han försvarar.