Malin Lernfelt: Hellre bostäder för de flesta än inga bostäder alls

Ibland är det bästa det godas fiende. För unga människor på jakt efter en första bostad är det särskilt tydligt. Tillgången på små lägenheter är betydligt lägre än efterfrågan. Den som ställer sig i bostadskö får ofta vänta i flera år på att få ett erbjudande. Det gäller inte minst studentlägenheter.

Det skulle inte behöva vara så. Anledningen är krångliga och fördyrande regelverk som gör att det idag byggs betydligt färre lägenheter än vad som egentligen hade kunnat produceras. Regelverken bottnar i bostadsforskning som gjordes på 1960-talet och har höga ambitioner när det kommer till att skapa goda hem för den moderna människan. Ljud, ljus, tillgänglighet, förvaring och övrig utformning är detaljstyrt och den byggherre som inte anpassar sig efter Boverkets regler kan drabbas av höga viten.

I grunden är det naturligtvis en god sak att de bostäder som byggs och erbjuds människor inte får se ut hur som helst och ska vara tillgängliga för alla. Men kraven har dragits så långt att det får ohållbara konsekvenser. I en aktuell rapport från Timbro har tankesmedjan räknat på vilka effekter det skulle fått om tillgänglighetskraven inte var så fyrkantiga som de är i dag. Särskilt problematisk är regeln om att 100 procent av alla nybyggda studentlägenheter

– bostäder under 35 kvadratmeter i totalyta – måste ha badrum med en svängradie för rullstolar. Det innebär att uppemot 4 kvadratmeter av totalytan försvinner bara på toalett och dusch. Hade det, som i en del av våra grannländer, inte funnits några tillgänglighetskrav för studentboenden hade ytterligare 2 300 små lägenheter kunnat byggas de senaste 25 åren.

Om man jämför de små, ofta mycket populära, lägenheter som byggdes på 30- och 40-talen med det som produceras idag är det tydligt hur mycket effektivare ytan i mindre lägenheter kan användas om kokvrå, badrum, passager och förvaring tilllåts ta mindre plats.

Med åren har också rimliga krav skruvats upp och lett till kraftiga inskränkningar i byggandet. Som Svenska Byggbranschens utvecklingsfond konstaterar i en rapport från 2017 skulle man bara genom att sänka kraven på buller på utsidan av huset och dagsljus i köket, samt införa besökstillgänglighet istället för full tillgänglighet i en del av lägenheterna kunna öka antalet lägenheter med 40 procent i ett och samma bostadsbygge. Produktionskostnaden skulle kunna minska med 20 procent per lägenhet.

Varje tid har sina utmaningar. På 60-talet var det att ge människor som tidigare bott trångt och omodernt en bättre boendemiljö i stora moderna ljusa lägenheter med rinnande vatten, toalett och ordentliga kök. Idag är den största utmaningen att det saknas bostäder överhuvudtaget och att det är dyrt att bygga. Enligt Boverket behövs det 60 000 lägenheter per år fram till 2030 för att komma till rätta med bostadsbristen och möta befolkningsökningen. Det är något som inte går att blunda för.

Det är på tiden att ansvariga politiker biter i det sura äpplet. Lätta på allt för rigida regelverk, undanta majoriteten av de nyproducerade studentlägenheterna och en del av det övriga beståndet av mindre lägenheter från tillgänglighetskraven och prioritera att unga människor faktiskt får någonstans att bo.

"Kraven har dragits så långt att det får ohållbara konsekvenser