Hade knappt råd med mat – nu är barnen elitidrottare

Familjen Mumbongo tvingades sälja personliga ägodelar för att ha råd med mat.nu har sonen blivit fotbollsproffs och döttrarna tillhör Sverigeeliten i handboll. – När man ser sina föräldrar och man hör historier om hur det har varit är det enkelt att hitta

På självaste nationaldagen skickar jag ett sms till Jonathan Mumbongo. Det är svårt att få tag på fotograf, dessutom har jag semester. Går det att ta intervjun en annan dag? Jonathan närmast skrattar åt mig, det är så det känns.

”Nästa vecka är det tajt. Joel åker redan på måndag. Jag jobbar måndag till onsdag och på torsdag åker vi till Halmstad för Ketsias riksläger tre. Veckan därefter är vi i Slovenien med Charité som spelar VM med U20-landslaget”, skriver han tillbaka.

Med andra ord:

Nej, det är omöjligt.

En familj med ett Englandsproffs i fotboll, en landslagsspelare i handboll och en av Sveriges största talanger i samma sport är sällan på samma plats särskilt länge. Vill man fånga dem vill det till att man offrar sig.

En uppoffring som bleknar när man sätter den i en relation till det familjen Mumbongo fått ge upp för ta sig dit de är i dag.

Joel Mumbongo är ett namn många lagt på minnet. Supertalangen som 14 år gammal hoppade högre än vad Patrik Sjöberg gjorde i samma ålder, samtidigt som han vräkte in mål för Örgryte. Via Häcken, Utsikten och italienska Hellas Verona dök han upp på Chelseas Stamford Bridge.

Säsongen 2020/21 blev det fyra framträdanden i Premier League för Burnley.

Han har en lillasyster som heter Charité. Hon valde handbollen. I februari förra året lämnade hon Kungälvs HK för spel i den franska storklubben Fleury Loiret HB. I april fick hon göra sin A-landslagsdebut i Em-kvalet. Nästa säsong spelar hon i den danska jätten Viborg.

Det finns ett tredje Mumbongosyskon. Ketsia är också ett namn värt att lägga på minnet. När GP bad personer med insyn lista Göteborgshandbollens största talanger var den 16-åriga niometersspelaren ett av de första namnen som dök upp.

Men när familjen öppnar sin dörr till radhuset i Nödinge är det pappa Jonathan som tar emot. En man från Kongo med en respektingivande kroppshydda, som kom till Sverige för 30 år sedan. Vid sin sida har han sin fru Marie, även hon från Kongo och med en slående längd.

Vi sätter oss på terrassen i familjens trädgård. Regnet tar uppehåll medan en nyss avslutad laddning tvätt prasslar i vinden.

"Man kanske föddes med väldigt bra gener, men gener är ingenting utan hårt jobb

Joel Mumbongo

Marie Mumbongo har varit i Sverige ett par år färre än sin man. Hon lämnade sitt hemland när hennes storasyster blev gravid i Sverige. Marie skulle passa barnet. Tanken var alltid att återvända till Kongo.

Ungefär samtidigt hade Jonathan avslutat en relation med en svensk kvinna. Efter att båda lämnat Kongo som anknytningsmigranter fann de varandra i Göteborg.

– Det var sällan man gick ut, men just den kvällen gick jag ut på Musikens Hus vid Stigbergstorget. Det var där jag träffade henne. Jag kände att det var ett ovanligt ansikte som jag inte hade sett i Göteborg innan. Sedan kom jag på besök, berättar Jonathan, och ler mot sin fru.

Jonathan lämnade Kongo med drömmen om att bli maskiningenjör. Marie ville utbilda sig till sjuksköterska. De tänkte att de kommit till ett land med möjligheter – men strul med Migrationsverket försvårade det hela.

Jonathan kunde inte plugga det han ville innan han kompletterat den engelska han läste i Kongo, en situation som blev tuff. Tanken att lämna Sverige och plugga vidare i ett fransktalande land slog honom.

Medan han tänkte över sina möjligheter, hade Marie fullt upp med sin systers barn. Planerna på att återvända till Kongo gick i stöpet.

– Det blev så att min syster sa till mig att ”nej, du får stanna för min skull”. Så i slutändan var det inte mycket till val, säger Marie.

Processen med Migrationsverket gick vidare med återkommande intervjuer. Uppehållstillstånd förlängdes ett halvår här, ett halvår där. Ovissheten och hopplösheten gjorde sig ständigt påmind.

Tiden tillbringade Jonathan med att