I kulisserna för sommarpraten

Kändisliv, yrkesliv och familjeliv. Alla bitarna får plats i berättelsen om programledaren och författaren Henrik Johnsson – en person som själv ägnar sig åt att berätta folks historia.

Henrik Johnsson är en nöjd frilansare. Han jobbar med sådant han tycker om och lägger minimalt med tid på arbetsplatsmöten, ett mål i sig med frilansandet, skojar han. Han har gjort allt möjligt inom underhållning och media och för en utomstående kan det vara svårt att ringa in vilken som är hans huvudsakliga syssla.

På sistone har det varit mycket skrivande och producerande, berättar han. Han har jobbat med tv-galan Kristallen, skrivit manus åt programledare, och som vanligt producerar han flera av programmen ”Sommar i P1” i Sveriges Radio. Det blir sex stycken i år, bland annat de med artisten Lena Philipsson, skådespelaren Edvin Ryding och tv-personligheten Mia Parnevik.

Programmen brukar uteslutande förknippas med personerna som pratar. Få tänker på arbetet bakom dess tillkomst. Men sommarpratarna behöver inte vara några radioproffs för att göra en lyssningsvärd upplevelse av sin berättelse, menar Henrik Johnsson – det hjälper producenterna till med.

Han har producerat nästan ett 80-tal ”Sommar i P1”, varav flera har blivit uppmärksammade. Dit hör programmet där alpina stjärnan Anja Pärson kom ut som homosexuell, liksom den tidigare tennisstjärnan Robin Söderlings skildring om varför han egentligen lade racketen på hyllan, trots att han stod mitt i en framgångsrik idrottskarriär.

Den senare historien har också blivit en bok, skriven av Henrik Johnsson ihop med Johar Bendjelloul, och släpps i höst. Fröet till Henrik Johnssons böcker kommer ofta till när han råkar på en person som bär på en intressant historia som ännu inte har blivit berättad. Ett exempel är Mona Sahlins biografi ”Makt-lös” 2020. När Sahlin ville summera sin politiska gärning var det Henrik Johnsson hon vände sig till för en författarpartner. En lite annorlunda konstellation, med tanke på att Henrik främst hade skrivit om sport- och nöjesprofiler tidigare.

Hur gick det till när ni började skriva en bok ihop?

– Rikard Wolff hade många fester genom åren och Mona och jag sågs ofta där. Hon har en märkvärdig förmåga att se och samtala med alla sorters människor. Hon lyssnade och pratade till mig likadant vid vårt första möte som nu, säger Henrik Johnsson och fortsätter:

– I samband med att hon avgick som nationell samordnare mot våldsbejakande

50 år den 20 juni. Programledare, producent och författare. Norrköping.

Gift med Malin Baryard-johnsson, sönerna Alvar, 17, och Ed, 12.

Firar: ”Jag kommer att ha flera små kalas, men på självaste födelsedagen åker jag till Lund med en av mina äldsta barndomsvänner som också fyller jämt och där firar vi tillsammans. Det blir roligt.” extremism hörde jag av mig till henne. Jag kände att det fanns något som inte stämde, rapporteringen var misstänkt ensidig, det fanns mer att säga. Det hann gå en tid innan hon återkom, berättade att hon hade skrivit 100 sidor, och undrade om vi kunde sätta oss och prata.

En person som i förbifarten nämner att han träffar på Mona Sahlin på hemmafest hos Rikard Wolff framstår också som en kändisperson med ett kändisliv. Hur går det glammiga livet ihop med uppgiften att hålla sig i bakgrunden av någon annans berättelse?

– Jag är en klasslös narr som tar leken på allvar och vill vara på plats där det händer. Men behovet av att vara den som märks mest har aldrig drivit mig, säger han.

– Däremot, om man ska ta ”Sommar i P1” som ett exempel, så är inte målet att man ska bygga ett monument över personen. Att berätta sin historia handlar om

Om att fylla 50: ”Jag har mindre tid att göra meningslösa saker eftersom barnen blir äldre. Jag är hellre med dem än sitter på stan och tittar på folk eller är med på ett möte som ’kan vara bra att vara med på’.”

Så kopplar han av: ”Jag gör något fysiskt. Springer, lyfter tungt, spelar tennis eller golf.”

Stör sig på: ”När man ska prata en gång till om saker som man redan har beslutat att göra.” någonting helt annat, då är både jag och huvudpersonen underställda berättelsen.

Han värderar frilansarens frihet i att avsluta ett projekt och kunna gå vidare till något helt annat – nästan ännu högre nu när barnen börjar bli äldre, säger han. Tiden man har med dem är till låns, i en ständig strävan att de ska bli flygfärdiga och lämna boet.

– Det är den stora paradoxen med föräldraskapet. Målet är att skapa en självständig individ och när man har uppnått det så ska de lämna en. Det är vemodigt, vackert och nödvändigt.

Han värderar tiden med familjen högt. Men ser också att deras växande självständighet kommer att påverka hans tillvaro i grunden.

– Under åren mellan 50 och 60 så kommer mina barn att flytta hemifrån. Då väntar någonting nytt. Jag kommer att behöva förändra mig på något sätt, men hur vet jag inte än.

” Jag är en klasslös narr som tar leken påallvar och vill vara på plats där det händer.