”Jag är väldigt känslig egentligen”

Hotad, hatad, fruktad – och älskad. Janne Josefsson har väckt mycket känslor och åsikter under sina 45 år som granskande reporter.

Han skrattar när han berättar hur han i vild fart cyklade ifrån ett gäng Aik-huliganer som jagade honom längs Göteborgs gator en gång. Historien framstår som komisk, men han har tidvis levt med allvarliga hot, kameraövervakning, larm och vakter, och har fortfarande hemlig adress. När folk närmar sig honom på stan vet han aldrig säkert om de ska ge honom en klapp på axeln och tacka för alla granskningar, eller tala om att han borde få stryk.

Det är främst hans reportage i SVT:S ”Uppdrag granskning” som har gjort honom omtalad. Hoten har varit som störst när han har granskat Is-rekryterare och fotbollshuliganer, berättar han. Men många minns också kontroversiella reportage som det om valstugorna inför riksdagsvalet 2002, där han med dold kamera avslöjade främlingsfientlighet bakom den politiska fasaden. Metoden fick debattens vågor att gå höga efteråt.

Janne Josefsson menar att han har drivits av att avslöja orättvisor och hyckleri och att det ibland krävs extraordinära metoder som till exempel smygfilmning för att uppnå ett syfte. Men samtidigt måste journalisten vara ödmjuk och se vilken makt han eller hon har, menar han. Han ogillar när reportrarna själva inte vill ställa upp och svara på frågor när deras arbete kritiseras. Då riskeras på sikt trovärdigheten för hela journalistiken.

– Vi är inte helt objektiva. Varje klipp i ett reportage är en maktutövning. När vi som är journalister gör fel så ska vi erkänna det, för när vi gör fel så får det otroligt allvarliga konsekvenser. Hederlighet är viktigt, säger han.

Han har själv mött människor som har drabbats hårt av hans granskningar. Ibland har han gjort uppföljningar och fått höra direkt från den granskade personen hur svårt livet blev efter exponeringen i tv. Han går inte opåverkad från sådana möten, säger han.

– Jag är ju ingen robot, liksom. Jag är väldigt känslig egentligen.

Samtidigt ser han både humor och spänning i reaktionerna han har väckt genom åren. I takt med att han blev Mr Uppdrag granskning med hela folket så har människor blivit rädda för blotta åsynen av honom.

– Jag har kommit till socialtjänster där personalen springer och gömmer sig för mig. Privat har jag varit med om att gå på restaurang där både ägaren och de anställda flyr genom fönstret i köket. Jag blev så förknippad med det ett tag att det blev för mycket.

Då lade han av. Ett tag. Sedan var han i gång igen.

Han har också jobbat med andra uppmärksammade produktioner, alltid med samhällsanknytning, såsom ”Debatt” och ”Striptease” i SVT.

Sedan han pensionerade sig från SVT har han dykt upp i nya, glättigare tv-sammanhang. ”Alla mot alla”, ”Let's dance”, ”Parneviks” och ”På spåret” – Janne Josefsson har medverkat i dem alla. Och tycker att det är ett rent nöje, även om han långt ifrån tackar ja till alla förslag som kastas efter honom.

– Det går inte en vecka utan att man får erbjudanden om att segla över Atlanten eller bestiga berg.

Atlantkorsningen avstår han gärna, liksom bergsbestigningen (han är höjdrädd), men han lystrar till allt som har med dans och musik att göra.

– De som känner mig vet att jag är en sång- och dansman. Ja, egentligen kan jag inte dansa och inte sjunga heller, men jag är en glad prick, konstaterar han.

– Det kommer fram folk och säger: ”Vad kassa ni är i 'Alla mot alla', du och Cecilia Frode”. Men jag gör det mest för min egen skull, om det är kul och det känns rätt. Och Cecilia är en av de absolut bästa skådisarna som finns, jag får träffa henne, vi går ut och käkar och har jättekul.

Han har gott om vänner och umgås gärna både hemma och borta. Den bästa platsen han vet är skärgårdsön Åstol där han länge har haft sommarhus och är kompis med de flesta. Där brukar han fira sina födelsedagar, och får han välja så kommer han en dag att läggas till sista vilan där.

– Då vill jag att man tar mig i en urna, slänger ut askan mellan Åstol och Pater Noster och spelar ”La Mer” av Charles Trenet under tiden.

” Det går inte en vecka utan att man får erbjudanden om att segla över Atlanten eller bestiga berg