Så minns idrottsprofilerna Sivert ”Sippan” Eriksson
På söndagen kom beskedet att elitbandydomaren och Trollhätteprofilen Sivert Eriksson avlidit, 66 år gammal. Under sin tid i livet gjorde ”Sippan” stort avtryck och många är de som minns honom med värme. – Han hade alltid en räv bakom örat, säger Roland Ol
Tom Pettersson, fotbollsspelare i Lilleström SK:
”Något jag minns är att han ofta dömde oss i Trollhättans FK när jag var yngre. Han lämnade knappt mittcirkeln men såg ändå allt som hände på planen. Magisk domare”.
Pernilla Larsson, domarcoach på svenska fotbollförbundet och före detta elitfotbollsdomare:
”Han dömde mig när jag spelade och det man kommer ihåg från det var att han alltid var så bra fast han aldrig sprang något, men ändå var han den man gärna ville ha som domare. Det var inte bara det att han var rolig utan han var även generellt väldigt vettig och hade en bra känsla för saker.
När jag började döma så får man ta med sig folk på linjen, och jag var ung och ambitiös men fick ju inte alltid de mest ambitiösa på linjen. Och han var inte en av dem. Jag skulle värma upp och så, men det var inte tal om någon uppvärmning eller ligga i linje. Däremot var det skönt att ha med honom för det var ingen annan som satte sig på mig eftersom han var med. Alla visste vem han var och hade respekt för honom”.
Bengt Arwidson, tidigare bandydomare:
”Vi dömde bandy parallellt, men vi dömde även fotboll ihop och han var med i vår domarklubb. Det finns många anekdoter kring Sivert och han var verkligen en profil, både när han gick ut på fotbollsplanen och på bandyplanen. Det är inget snack om den saken. Självklart finns det många minnen som man har haft med honom”.
Fredrik Bengtsson, tränare Trollhättans BOIS:
”En rolig incident var när en av mina kompisar var och kollade på en match som Sippan dömde där han kom fram i halvlek och frågade om någon hade kramsnus. Kompisen svarade glatt att han hade precis köpt en ny dosa. Sippan tog den och kompisen fick se hur mer än halva dosan försvann i vad som liknade ett bouleklot som Sippan glatt stoppade in under läppen och sa: ”Tack kompis”. Kompisen stod häpen kvar och trodde att det var ett skämt, men icke. Snus kunde han den gode Sippan”.
Roland Ohlin, klubbchef Wargöns IK:
”Både som ung fotbollsspelare och under mina år som ledare har jag stött på honom. Han var en väldigt färgstark person kan man ju säga. Alltid en räv bakom örat.
Det finns massor av skrönor och några lite mer grova saker som kanske inte lämpar sig i text … Men han var som sagt väldigt färgstark och före sin tid. Han var duktig på att följa och läsa spelet och jag tror att han hade en fördel av att han dömde både bandy och hockey. Jag upplevde också att han hade en väldigt god förmåga att ha en dialog och kommunicera med spelarna. Sen var det några som fick sig en del gliringar, men han hade alltid glimten i ögat.
Han dömde ju hela bandy- och fotbollsfamiljen i Tvåstad under 30, 40 år, och många av dem bor kvar. Så det är klart att han har berört människor. Träffar man gamla fotbollskompisar är det inte ovanligt att hans namn kommer upp. Han var bland de bästa matchledarna inom både fotboll och bandy som jag har varit med om, och det är tragiskt att han inte hade hälsan med sig på slutet”.
Thomas Hofling, tidigare bandydomare:
”Vi har dömt otroligt många matcher ihop både i bandyn och i fotbollen. Vi gjorde vår debut i eliten tillsammans 1990. Jag har för mig att det var Sandviken-broberg eller Sandviken-edsbyn. Jag vet inte hur många säsonger han gjorde som elitdomare, men det blev nog en hel del. En goare gubbe än den finns inte. Man skulle kunna skriva en bok om alla kommentarer som han har fällt”.
Har du någon egen historia du minns?
”Vi var på bandykurs i Lidköping jag och ”Sippan” och skulle ha skridskotest på söndag morgon. På den tiden var det ju inte mobilen utan du fick ju begära väckning från receptionen. Men det ringde aldrig någon telefon, så när jag vaknade var ju klockan rätt mycket om man säger så. Jag väckte Sivert och frågade ”var fan är telefonen?”. ”Den är här”, sa Sivert och lyfte på kudden (skratt). Det var ju inte så konstigt att vi inte hörde den. Det finns hur mycket historier som helst med Sivert”.
Hur var det att döma med honom?
”Han var väldigt uppskattad som domare. Det var inte alltid rumsrent, men han var oerhört uppskattad. Det var jävligt kul att döma med honom, det måste jag säga. Man visste aldrig vad som skulle hända. Han var en profil utöver det vanliga, det finns inte någon som är i närheten. Han lägger nog in en stor snus och bara flinar i himlen just nu”.
Håkan Sandersson, tränare TFK HIS:
”Jag och Sippan klickade väldigt bra. Varje dag i fyra års tid var han och hämtade sopor hos mig när jag hade lunchrestaurang och så fick han käka för jobbet. Vi satt ofta och tjötade fotboll på eftermiddagarna. Mycket skratt var det. Han hade spelförståelse och spelsinne som gjorde att han lätt hade kunnat döma Allsvenskan även i fotboll om han bara hade orkat lämna mittcirkeln. Fast där stod vi väl båda två de gångerna han dömde mig”.
"Alla visste vem han var och hade respekt för honom
Thomas Hofling.
Ronny Karlsson, fd kanslist TFK:
”Allt började med när min bror Örjan spelade i TIF och Roger Sandersson var tränare. Då fattades det folk och Roger, som så är en god vän, ringde och frågade om jag kunde vara med och träna lite. På den tiden var Sivert vaktmästare på Knorren och det var där vi träffades första gången. Jag glömmer aldrig när Sivert under en träning, eller om det var en match, skrek ”vad skådar mitt norra öga. En Karlsson, två Karlsson, stora Karlsson, lille Karlsson”.
När jag sedan blev jag anställd som kanslist på TFK och hade vi väldigt mycket med varandra att göra. Han var Tfk:are i grund och botten, och världens snällaste. Han hjälpte alltid till oavsett om det var fotbollsskola, Klassbollen eller ungdomsmatcher. Vi hade väldigt roligt ihop.”
Hur minns du honom?
”Om jag skulle dra allt skulle det ta hur lång tid som helst. Men jag minns när vi hade fotbollsskola en gång. En dag skulle vi ha korv med mos, och Sivert var där och hjälpte till. Och så kom Jocke Jensen till STIP för att hjälpa till han med och då sa Sivert ”Jensen, bara kör ner näsa i moset och veva runt” för Jocke har en ganska stor näsa”.
"Det var jävligt kul att döma med honom, det måste jag säga.