Johan Hammerby: Epa-schlager, jojk-dj och allt däremellan – nu kör vi äntligen!
Februari är här, och med den kommer Melodifestivalen. Nu blir det dessutom en turné, efter att under två restriktionstunga år varit förankrat i Stockholm. Dessutom fullt med folk i publiken, så förhoppningsvis ska feststämningen sätta igång direkt. Men för detta behövs också något att glädjas åt på scen, och det hoppas jag verkligen att vi får se. I senare deltävlingar har vi både veteraner som Wiktoria, Mariette och Eurovisionvinnaren Loreen och nykomlingar som Eden, Laurell och Kiana. Dessutom några återvändare som inte varit med lika ofta, som Nordman och Panetoz. Plus lite internationellt gästspel av norska Marcus & Martinus och ukrainska Maria Sur.
Men först är det dags för Göteborg att bjuda in till schlagerfest – och det är ett sannerligen varierat smörgåsbord de dukar upp med. Jon Henrik Fjällgren är tillbaka, men det blir med något som vi inte tidigare har sett. Med på scen har han både en Edm-artist och en sångare, så vi ska alla få bekanta oss med dj-jojk. Sånt finns bara i Melodifestivalen, mina vänner! Att Jon Henrik dessutom fick mycket uppmärksamhet efter det fina avsnittet om honom i ”Stjärnorna på slottet” kommer också att hjälpa honom.
"Det är ett varierat smörgåsbord de dukar upp med.
Förra årets stora utropstecken (och frågetecken) i den svenska musikvärlden var epadunken. När A-traktorernas bredde ut sig och tog landet med storm i 30 knyck så följde musiken med, till tonerna av låtar som ”Rid mig som en dalahäst” och ”Fakka ur” med artister som Fröken Snusk, Bolaget – och Elov & Beny. Denna duo medverkar nu på lördag med låten ”Raggen går”, som man dock får lägga in mer i schlagerhandskfacket snarare än rent dunk. Varmkorvar, tjejer och bensin – oavsett vad man tycker om genren eller låten i sig så är jag glad att SVT hakade på trenden och tog med denna typ av musik i tävlingen. Det behövs, och med den popularitet som finns kring detta så borde den låten vara en av de fyra som går vidare från deltävlingen.
Tone Sekelius är tillbaka, med en ny låt tack och lov. Ifjol gjorde hon succédebut, men bidraget var bokstavligt talat fem år gammal (den hade skrivits då men inte kommit med förrän -22). Nu är hon tillbaka med ett helt annat sound och en typ av låt som vi mest sett från Cypern eller Spanien i Eurovision de senaste åren. Jag hoppas inte att hennes fans från förra året skräms bort av den nya stilen, för detta är bra.
Det vet jag däremot inte om jag kan säga om Victor Crone, Rehjan eller Loulou Lamotte. Kompetenta låtar och sångare, javisst, men kanske lite tråkigt. Sånt som kan gå vidare, men aldrig har med toppen av finalen att göra.
Och så har vi de gyllene damerna Eva och Ewa. De var med 2021, och sedan 2022 som mellanakt och nu igen. Tre raka medverkande kan vara ett för mycket, men jag hoppas att det blir glatt och trevligt åtminstone.
Ifjol vann Cornelia Jakobs Melodifestivalen. Det var kul att ett okänt namn (trots att hon hade varit med två gånger tidigare, i en grupp) kunde vinna, bara för att hon hade den bästa låten. Så ska det vara, och jag hoppas på något liknande i år. Sedan om en väletablerad artist faktiskt ha just toppbidraget, ja då är det det som vi ska skicka till Liverpool. Om det sen råkar vara en norrskens-klubbhit, en norsk brödraduo, raggarbils-skval från landsbygden eller Uje Brandelius som sjunger om en gryta – ja, det är det som de närmaste fyra veckorna ska avgöra. Vi får nya hits, pinsamma försök till comeback och en massa kul att snacka om vid fikaborden. Mellosäsongen drar äntligen igång och jag älskar det – nu kör vi!