Varför en hyllningsartikel om en dömd brottsling?
Anser TTELA att det är rätt och rimligt att låta en dömd brottsling, på tre uppslag, få breda ut sig och ömsom skryta om sin rikedom för att i nästa stund hävda att han är ett offer?
Bilder från sommarstället med havsutsikt och uppvärmd pool och en person som närmast verkar njuta av uppmärksamheten. En person som tydligen inte ångrar något eller skäms ett dugg för det han gjort. Är detta den journalistik som TTELA ska stå för är jag inte intresserad att vara kvar som prenumerant.
Leif Bengtsson är dömd för ekonomisk brottslighet i både tingsrätt och hovrätt. Att han får stå oemotsagd i detta reportage är ofattbart. Brottsoffren i det här fallet är vi skattebetalare som han lurat till sig pengar från. Ska vi acceptera att betala för en tidning som lyfter fram den typen av personer som någon form av hjältar?
Hur har ni tänkt och vad är syftet? Jag skäms å era vägnar och skulle vilja ha en förklaring på varför denna hyllningsartikel överhuvudtaget publicerades. Besviken prenumerant och hederlig skattebetalare tidigare så firade huvudpersonen själv ser på att han snart lever bakom lås och bom.
Den attityd som Leif Bengtsson ger uttryck för i texten är förstås provocerande – nästan verklighetsfrämmande kan man tycka. Men även provocerande saker är viktiga att skildra.
Vi på redaktionen har diskuterat texten länge – och genomgående varit noga med att ställa Leif Bengtssons egna reflektioner mot det faktum att han är dömd till fängelse i två oberoende domstolar. Vi har tydligt beskrivit hur tingsrätt och hovrätt resonerat och att de inte trodde på hans uppgifter.
Jag tror att väldigt få läsare betraktar honom som en hjälte efter att ha läst vårt reportage – det finns i alla fall ingenting som tyder på det om man tittar på de reaktioner vi fått.