En resa tillbaka till Kramfors
Tillbakablickar. Vad blev det av dem man växte upp med? Hur ser det ut på barndomsorten? Jo, jag är barnsligt förtjust i, och alltid nyfiken på, sådana historier.
Senast var det Tom Alandhs mästerliga ”Oscar och Greta och huset de byggde”, där han rotade i sina fosterföräldrars förflutna och liksom ”på köpet” skildrade ett par som var med om att bygga upp det svenska folkhemmet. Finns fortfarande att se på SVT Play.
Karin Swärds ”Kramforsbarnen klass 6 A” – i SVT2 torsdagen den 23 november, eller SVT Play – är inte riktigt lika vass, men klart sevärd.
Ämnet lockar, vad det blev av nu 60-åriga Karin Swärds gamla klasskamrater från mellanstadiet. Och hur bruksorten Kramfors, där hon växte upp, har förändrats.
Där finns förstås också tilliten till Karin Swärd. Hon vann Stora journalistpriset 1997 för en dokumentär om åldringsvården. Hon har gjort hur många tv-filmer som helst, i SVT och TV4, om allt från hatbrott till skotten i Knutby, om personer som höjdhopparen Stefan Holm och Christer Pettersson (1947–2004), tänkbar Olof Palme- mördare.
Nu återvänder hon till Kramfors, bruksorten där befolkningen har halverats sedan hon gick ut mellanstadiet 1970. En ort som drabbades hårt när sågverksindustrin lades ned. En ort som tagit emot fler flyktingar än de flesta andra ställen i landet. Hon möter de gamla klasskamraterna. Några bor kvar, fler har flyttat. Många har gjort en klassresa, är professorer och allmänt framgångsrika. Ett grabb-som-nu-blivitungt-gubbgäng hänger fortfarande ihop, i Uppsala.
Filmen är lite opersonlig på det sättet att man inte kommer riktigt nära någon av personerna. Inte Karin Swärd själv heller.
Men den fyller sin plats som ännu en stark skildring av ett landsorts-Sverige i förändring och, till viss del, förfall.
En stark skildring av ett landsortsSverige i förändring