Andreas släpper aldrig diskon

Han ser sig som diskons fanbärare i Sverige. Och nu får Andreas Lundstedt chansen att utbilda hela svenska folket i sin älskade och svängiga favoritgenre.

Jag ser mig som diskons fanbärare

I sex halvtimmeslånga avsnitt får vi följa med sångaren och programledaren Andreas Lundstedt, en av medlemmarna i popgruppen Alcazar, när han i ”I will survive – med Andreas Lundstedt” reser i diskons fotspår. Det blir besök i New York, Los Angeles och Stockholm. Vi får även se en annan sida av genren än vi kanske är vana vid.

– Disko är mycket mer än paljetter och blinkande ljus. Här får jag chansen att gräva lite djupare i rötterna som innehåller både blodigt allvar och politik, men hela tiden kantade av fantastisk musik, säger Andreas Lundstedt.

Banbrytande

Kulturen växte fram under 1970-talets början på svartklubbar i stadsdelen Harlem i New York.

– Svarta som vita, gaypersoner, alla var lika välkomna på klubbarna. Något som var väldigt ovanligt och banbrytande på den tiden. Det ledde till ett utsvävande leverne med droger och friare syn på sex. Sedan kom aids och satte punkt för alltihop. Ingen ville dansa längre när folk dog som flugor.

Diskokille

Själv har han alltid lyssnat – och dansat till disko. Det tackar han sina föräldrar för. – Jag är verkligen en diskokille och tröttnar aldrig på att lyssna! Mamma spelade Donna Summer, Abba, Gloria Gaynor och en massa annat. Pappa lyssnade på Village People. Vi brukade dansa loss i köket allihop, det började redan när jag var tre fyra år.

Extremt stolt

Idén till serien är Andreas Lundstedts egen. Han har burit på den länge innan det blev rätt tillfälle att presentera den för cheferna på SVT. Men när han väl kom till skott föll det väl ut.

– När de nappade var det en dröm som gick i uppfyllelse. Det här känns otroligt roligt och spännande. Jag kan knappt tro att det är sant och känner mig extremt stolt över serien.

En av de saker som känns viktiga för honom är att polera upp diskokulturens smått dåliga rykte – eller i alla fall sticka håll på fördomarna om att det skulle handla om ”dålig” smak att gilla genren.

– Tyvärr har den en stämpel av Finlandsfärja och företagsjippo. Det vill jag ändra på, musiken och kulturen har ett djup och en fantastisk historia. Han fortsätter:

– Och så går det inte att värja sig ifrån den. Sätter någon på en diskolåt så blir man på bra humör direkt och bara måste röra på sig. Och det gäller alla!

Solokarriär

Nu väntar en avskedsturné med bandet Alcazar som han var med och startade. Den har premiär i oktober och avslutas på nyårsafton på Cirkus i Stockholm. Efter det satsar Andreas på en solokarriär.

– Jag planerar att åka runt och sjunga diskolåtar, fast i en mer avskalad form. Jag ser mig faktiskt som diskons fanbärare i Sverige, säger han och skrattar.