”Vilket vidrigt monster jag är ...”
1977: Jagger talar om våld, religion och Keiths kommande narkotikarättegång i Toronto …
Mick Jagger beskriver svårigheterna det innebär att vara en Rolling Stone. Kommer Keith att slängas i fängelse? Kommer musikbranschen lyssna på Micks råd om Sex Pistols? Borde han köra en galen ny turné eller skaffa sig en examen i komparativ religion? ”Finns det något sådant som en normal person?” frågar Jagger CHRIS WELCH. ”Vad är en normal person? Jag tror att
jag är en normal person.”
MICHAEL, VI HAR FÅTT HÖRA att Robert Plant kommer att gå med i The Rolling Stones om Keith åker dit på 100 år.
”Robert Plant! Vad skulle han spela?” Jaggers ansikte, det där eviga ansiktet, som flinat och underhållit oss i vad som känns som en livstid av rock’n’roll, omvandlas till ett uttryck av roat förlöjligande som skulle få djävulen själv att backa bakåt i förvirring.
Mick tar sig an världens alla trubbel med en känsla för humor som knappt förändrats sedan dagarna när Stones hamnade på Andrew Oldhams radar. Oavsett vilka stormar som rasar i hans huvud, i takt med att världens press pumpar ut rubriker om Stones framtid, Mick och Bianca eller Keith och hans senaste drogskandal, har Mick alltid seglat genom det hela med ett slags lugn. Man har som mest kunnat se en glimt av agg i hans uttrycksfulla ögon.
Vad som mest förvånar mig med Jagger under 1977 är hans tolerans, tålamod och omtanke. För att vara en man som ständigt kallas för egoist,har han en anmärkningsvärd självdistans och medvetenhet för sina nära och kära. Till exempel när jag plötsligt (och ganska våldsamt) blev illamående under vår intervju var han snabbt på fötter och visade mig den snabbaste vägen till herrarnas.
The Stones startar sin Europaturné i Frankfurt, april 1976.
Jag hade sett fram emot att ta några öl medan Mick drack ur en flaska brandy och diskutera r’n’b-tiden. Han hanterade effekten av alkoholen likt en härdad soldat, men jag började tyvärr tappa kontrollen och kollapsade på soffan.
”Har du inte ätit”? undrade Mick med en överraskande försiktighet (vissa rockstjärnor hade helt enkelt ringt efter en sekreterare och bett om att intervjuaren skulle kastas ut). ”Du borde inte dricka på tom mage, jag har ätit. Två av de där sakerna …”, sade han och pekade på de misshandlade resterna av ett par hamburgare.
Jag stapplade bort från situationen och efter en liten stund kunde jag återvända till soffan för att fortsätta samtalet med en av världens just nu främsta levande legender.
MICK GJORDE ETT överraskningsframträdande i London Town förra veckan, efter att ha flugit in från New York för affärer. På vissa ställen antas det att han främst var intresserad av att hjälpa till att marknadsföra det senaste albumet för Warner Brothers, dubbelalbumbet ”Love You Live”. Det är något som är ganska vanligt inom rockbranschen, men Mick verkade inte bry sig allt för mycket om albumets innehåll eller öde. Han hade trots allt redan släppt en hel del skivor och ännu ett Stones-album var inget att studsa till skyarna för.
Jagger gled in med vita byxor och en rosa skjorta. ”Jag kom in från New York igår”, avslöjade han. ”Jag har varit där i några dagar och jobbat på albumet, och gjort radio och tv”. Han pratade lite otydligt, för då smaskade han fortfarande på sin hamburgare.
Hade Mick lyssnat på den spännande nya musiken som skulle förändra rockvärlden som vi känner den?
”Tja … Du är tvungen att lyssna på en hel del dåliga grejer innan du hittar någonting bra”, sa han samtidigt som han pekade mot en hög av new wave-singlar på sitt skrivbord av Chelsea, Electric Chairs med mera. Jag gick till några klubbar i New York, alla de där på samma gata. Jag vet inte. Det var alltid precis som kvällen innan. En annan värld. Det har börjat hända i London på Covent Garden. Har du varit på Rock Garden? De har några riktigt bra band där. Vissa är bra och andra är ganska hemska.”
”Det är som att lyssna på reggaeskivor. Du lyssnar på 20 singlar och hittar en bra. Det är mycket jobb att lyssna på band. Visst, jag går alltid ut. Det är vad jag gör när jag går ut, lyssnar på band. Visst, jag ser mer band än filmer. Jag gillar att kolla in de nya som tydligen ska vara bra.”
”Jag gillar att gå på klubbar som har sex olika band på en och samma kväll. Du ser allihop, men kommer aldrig ihåg deras namn! Jag går på klubbar och konserter hela tiden, men jag blir aldrig särskilt ivrig över skivor, jag ser hellre banden live. Många av de nya banden låter ändå inte särskiltbra på skiva. Jag har några här … ’Right To Work’ av Chelsea, den är hemsk.”
Vad händer härnäst för Rolling Stones? ”Studion väntar, och vi kommer att börja spela in vårt nästa album i Europa.”
Kommer Keith att spela på det?
”Ja, inga problem. Han kan lämna Staterna, åka fram och tillbaka. De verkar vara ganska coola med det. Jag vet inte vad som kommer att hända med honom i Kanada däremot. Något kommer att hända så småningom, men jag vet inte vad. Rättegången är den 2 december, om de inte flyttar datumet igen. Det här verkar vara en tuff runda. Vi får se. Ja, jag har oroat mig för det, men det är mycket värre för Keith än vad det är för mig.”
Har han gjort några planer?
”Nej, ingen har gjort några planer eftersom vi inte vet vad som kommer att hända. Allt kan hända och vi måste bara ta det därifrån.”
Det har spekulerats vilt om vem som kan komma att ersätta Keith Richard i Stones om han skickas i fängelse i Kanada.
”Tja, jag har precis sagt att jag inte vet vad som kommer hända. De kanske ger honom villkorligt. Han kanske måste rapportera in varje vecka. De kanske får honom att bo i Toronto eller lägger in honom på sjukhus. De kan göra precis vad de vill. Jag kan inte göra planer för alla dessa möjligheter. Vi får bara hoppas att domen är rättvis.”
Blev du ovän med Keith på grund av de problem han orsakade Stones?
”Nej.”
Var du irriterad på honom för att han hamnade i trubbel?
”Tja … Jag har aldrig gillat när han hamnar i trubbel, men vi bråkade inte om det.”
Men det sätter Stones i en svår sits, eller hur? ”Om han försvinner under en väldigt lång period, gör det såklart det”, sa Mick irriterat. ”Han hamnar i en hel del trubbel ... Men han har skött sig väldigt bra den senaste tiden.”
Mick nästan viskade den sista meningen, samtidigt som han drog i sig de sista resterna av hamburgaren. ”Så jag hoppas att allt går bra för honom och att vi inte behöver oroa oss över alla dessa saker man läser om.”
”Såklart vill jag att bandet ska hänga ihop. Vi ska egentligen turnera nästa år. Jag försöker bara tänka positivt kring det hela. Vi vill göra ett nytt album. En singel. Dra ut på turné till våren. Jag
försöker planera det så gott det går. Jag menar, seriöst? Jag vet inte mer än någon annan.”
Du kommer att vara med under rättegången, antar jag?
”Ja, jag tror det. Jag ser inte fram emot att åka tillbaka till Toronto, tro mig. Pressen där har inte varit särskilt förtjusta i mig. De kan inte lämna mig ifred, trots att jag försöker försäkra dem om att jag inte vet något mer än dem. Ändå fortsätter de fråga mig om Jimmy Page kommer att gå med i Stones eller inte.” Var det inte Robert Plant?
”Robert Plant!”, säger han och brister ut i skratt. ”Vad skulle han spela? Tamburin?”
Så vad kommer att bli den framtida policyn för Stones, så vitt du vet?
”Bandet har aldrig riktigt haft någon policy, inte ens när Brian var ansvarig för det och skrev korta anteckningar om det. Vi har alltså varit policylösa, men vi förändras varje år. Vi är ett helt annat band nu. Det senaste albumet vi gjorde i studion var väldigt brett. Vi hade tre eller fyra olika gitarrspelare, så det var svårt att göra. Det här albumet kommer att ha lite bättre fokus. Det är svårt att säga något innan vi sätter igång dock, det kanske blir totalt skräp.”
”Vi kommer att jobba riktigt hårt nästa år”, insisterar Mick. ”Det här året blev turnerandet förstört på grund av det här med Keith. Det är inte roligt att vara på resande fot när du är under den typen av press. I alla dessa olika länder och ett oändligt antal tullkontroller. Det känns som att man kommer att bli haffad i varenda land. Om någon släppts mot borgen, kommer det garanterat vara någon som iakttar.”
”De kollar dig vid tullen och det gäller även alla som är med dig. Det är riktigt slitsamt. När jag hade släppts mot borgen en gång och vi var ute på turné var det rena mardrömmen. Jag var på flygplatsen i sex timmar. I slutet av 1969 var jag släppt mot borgen i England och skulle åka från USA till Schweiz. Rättegången ägde rum 1970 och gällde marijuana.”
Tillbringade du några timmar i fängelse?
”Mer än timmar. Dagar!”, säger Mick och skakar på huvudet. ”Det var fyra eller fem dagar. Det var tillräckligt, tillräckligt för att avskräcka mig, tro mig. Det var hemskt. Om du kan undvika det, vill du verkligen inte hamna där. Jag kommer ihåg att jag frågade en kille om jag fick gå ut för att få lite motion, för det var träningstid, och killen svarade bara: ’Du vill väl inte gå ut där bland alla de där brottslingarna, eller?’.”
”Jag var tvungen att skaffa ett jobb. För alla har ett jobb i fängelset. Jag skulle bli bibliotekarie, men jag hann aldrig prova på det. De behandlar dig annorlunda innan du döms. Du kan behålla dina egna kläder och allt. Efter det måste du bära fängelsekläderna. Jag var inte där tillräckligt länge för det. En kille kastade in en tidning i min cell. Det var ”The Times” med en artikel om mig. Jag kom ut samma eftermiddag. Jag ville såklart aldrig tillbaka dit, men jag har varit i fängelse en till gång efter det, i Rhode Island nära Boston. Där satt jag i fängelse ett litet tag under 1975. Jag greps när jag försökte stoppa Keith från samma öde. För hindrande av rättvisan.”
”Jag tror att jag sa: ’Hallå, gör inte sådär, vi har en konsert att spela’, varpå polisen svarade ’Ok, du också’. Keith hade slagit någon och arresterades. Det var förmodligen en journalist, som du. Det var hemskt, men ingenting hände den gången.”
Vissa människor skulle säga att ni i Stones helt enkelt var ansvarslösa …
”Ja, jag antar det. Det är bara en ansamling av olika händelser och människor. Dåliga omständigheter utvecklas och när man väl fått ett dåligt rykte är det svårt att göra sig av med det. Vissa band som dykt upp på senare tid har också fått ett dåligt rykte och sedan är det bara så. Det är samma sak i en bar. Om en kille har ett dåligt rykte blir han alltid måltavlan för tjafs. Det är som att man har en tendens att dras in i sådana saker. Enligt min egen erfarenhet är man fast med det om man väl blivit indragen i det. Det här landet måste verkligen vara det värsta stället för det.”
”Andra länder är redo att acceptera att du kan vara annorlunda, du döms inte i förväg. Här glömmer ingen vad du har i bagaget. Jag kan inte se hur vår image någonsin kommer att förändras här. De vill inte att den ska förändras, eller hur?”
”Jag var våldsam när jag var yngre, men de flesta är väl det när de är yngre, eller? Om du hamnar i slagsmål en gång betyder ju inte det att du vill slåss hela tiden, eller hur? Jag stötte på en kille som verkligen ville slåss häromdagen. Det var på en fest och jag bara satt där och skakade. Jag lyckades kontrollera mig själv, men jag sade åt honom att jag ville slå ned honom. Jag gav honom en minut att dra och han svarade: ’Varför?’”
Vad hade han gjort för att irritera Jagger?
”Han var journalist.”
Var det möjligtvis Anthony Scaduto?
”Nej, det var inte Scaduto. Otur! Ja, jag såg hans artikel om mig i ’Daily Mirror’. Vad är det för fel på honom?”
[Amerikanen Scaduto har skrivit en biografi om Jagger som Mick avskydde och han skrev nyligen en artikel i ”Daily Mirror” om Micks äktenskap med Bianca.]
”Han är en sjuk person”, sa Mick intensivt. ”Honom hade jag inte ens gett 60 sekunder. Jag har aldrig träffat honom. Han skrev ett förolämpande brev, ett hotfullt brev som sade att om jag inte jobbar med honom på hans bok skulle han skriva hemska saker om mig – och jag gillade inte att bli hotad. Boken var hemsk, det var den verkligen. Rent skräp. Han är en väldigt dålig författare och jag har ingen respekt för honom”.
”Det är så långt från sant. Allt i tidningarna om mig och Bianca, det är som att läsa om någon annans liv. Det har inget med mig att göra. Det är påhitt.”
De där dramatiska händelserna på yachten i Medelhavet då, där Mick gjorde ett sista försök att rädda sitt äktenskap? Han såg förbluffad ut.
”Det var helt påhittat. Hur kunde de veta vad som hände? Det är helt galet. Sommaren är den värsta tiden, eftersom de har så lite att skriva om. Det brukade vara silly season, nu kallar vi den för sick season. Jag tror att de verkligen fått slut på riktiga nyheter. De tror att det är någon typ av spel. Det är ganska irriterande. Tack och lov att jag inte bor här permanent nu. Det hade varit en mardröm. England, Tyskland och Italien är de värsta länderna när det gäller skvaller. Här skriver de bara artiklar, men det är inget nytt med dem. Det brukade vara filmstjärnorna. De smutsar ned allas rykten i Hollywood.”
”Har du läst ’Hollywood Babylon’? De gav sig på alla och många av skandalerna var helt påhittade. Det påverkade deras karriärer på den tiden mycket mer än vad det gör nu. Stora filmföretag nekade folk jobb för att undvika att hamna i trubbel. De skyddade dem till en viss punkt, men om det blev riktigt stora problem gjorde de sig av med folk och deras karriär var över.”
”Jag vet att vissa skivföretag drar sig för att
”JAG VAR VÅLDSAM NÄR JAG VAR YNGRE,
MEN DET ÄR VÄL DE FLESTA – ELLER?”
skriva på med band på grund av deras image, som EMI och Sex Pistols. Eftersom gruppen uppförde sig på ett visst sätt kickade bolaget ut dem.”
Hotade Decca någonsin med att göra sig av med Stones?
”Nej, de var väldigt schysta. Jag tror inte att EMI tänkte tillräckligt långt med Sex Pistols. Jag hade redan sagt det till dem! (Stones har numera signat med EMI för deras kommande album). Jag sade åt dem att jag skulle säga värre saker i tv än vad Pistols gjorde! Jag frågade om de skulle göra sig av med oss då och de svarade nej.”
”De skulle inte våga! Jag kanske borde testa dem. Vad gjorde Sex Pistols? Förstörde något skivbolags kontor? Vi med – men efter att vi hade skrivit under.”
Mick skrattar till och börjar vandra omkring i rummet. Jag trodde att han letade efter föremål eller möbler att krossa, men han var i själva verket på jakt efter mer brandy.
Så varför skrev ni på för EMI?
”Jag har blivit kritiserad för att jag vägrat berätta för någon annan. Det har egentligen ingenting med dig eller någon annan att göra. Jag kan förklara det med några få ord, men ingen skulle förstå det. EMI är väldigt levande. Jag var förvånad. Jag trodde att de skulle vara som Decca. Det var mitt första intryck av dem, men de verkade verkligen sprudla. Det ska bli intressant att jobba med nya människor. Det är en av anledningarna bakom vårt beslut. Vi är fortfarande signade med Atlantic i USA. För resten av världen och Storbritannien är det EMI som gäller.
Kom igen, det måste handla om stålarna.
”Åh, ja, det finns lite stålar med i bilden, Chris. Tja, ganska mycket stålar faktiskt. Men vi har lyckats sälja många skivor. Om vi inte hade gjort det, hade det inte varit mycket pengar alls inblandat. Samma sak gäller för alla band. Om du inte säljer skivor kommer inte skivbolaget göra sig någon hacka. Om man inte gör det kommer man ingenstans. Vi har arbetat med två skivbolag på, typ … 14 år.”
MICK ÄR EN RESENÄR. Han verkar aldrig stanna kvar på ett ställe särskilt länge. ”Jag älskar när folk säger att jag slagit mig till ro och är så hemkär. För mig är det alltid från det ena hotellet till det nästa. Jag hyrde ett hus i New York ett tag, vilket var trevligt. Jag tror aldrig att jag har gjort det förut. Jag har alltid bott på hotell. Jag försöker umgås med olika typer av människor, men vanligtvis hänger jag med folk från musikbranschen. Ett tag tänkte jag börja på college igen, men det blev aldrig så.”
”Jag är en typisk drop-out. Jag ville studera komparativ religion och historia, men kunde bara inte ta ledigt i tre månader och gå varje dag. Jag var antingen tvungen att jobba eller så var jag för lat. Jag behöver tre månader ledigt från musik, men lyckas aldrig hitta tiden för det. The Stones rullar på med sin egen vilja nu, ingen annans. Vi hade ingen manager på flera år. Tål dem inte.”
”Så börja för fan inte”, fräser han plötsligt. ”Förlåt, varför gör jag alltid sådär? Alla blir så rädda. Jag besökte en riktigt märklig klubb i London som var full av både ungdomar och gamla gubbar. Och det var en gammal gubbe som satt på min plats, så jag sade åt honom: ’Stick härifrån’. Och snubben bara skakade. Stället var fullt med gamla män och unga tjejer.”
Det var inte Marquee?`
”Marquee! Nej, naturligtvis inte”, svarar Mick, innan han började grubbla på meningen med livet, hans roll i rock’n’roll och de underliga krafter i livet som påverkar oss alla.
”Jag är rädd att de flesta rockstjärnor bara är intresserade av sig själva. Du blir ego om du kliver upp på en scen, klart du blir det. Du tror att du är viktig … Men det är du inte. Jag tror inte att någon i rockvärlden är viktig. Vi är alla fulla av skit. Du behöver ett stort ego som artist, men det är inte nödvändigtvis en bra sak.” Du har blivit kallad egoistisk. ”Men det är jag ibland.”
Träffar Mick Jagger tillräckligt många vanliga människor?
”Finns det något sådant som en normal person? Vad är en normal person? Jag tror att jag är en normal person. De flesta tror inte att jag är det. Jag gillar inte att hänga med smickrare, som de flesta band gör. De vill höra människor berätta för dem hur fantastiska de är. Det är en konstant egoboost. Men alla behöver det, åtminstone några minuter om dagen! Det håller dig vid sunt förnuft.”
”Jag tror jag går igenom en ganska förnuftig period just nu. Jag är i balans. Men det beror nog bara på att jag inte varit ute på turné. När jag åker på turné blir jag helt GALEN. Jag blir ett riktigt monster. Jag känner inte igen någon, jag ser dem inte ens. ’Vem är du? Glöm det. Gå härifrån. Vem är du? Från ’Melody Maker’? Glöm det. Försvinn. Jag vill inte träffa dig. Jag ger dig två minuter! Jag sitter i sminket nu, ut härifrån!’”
”Vilket vidrigt monster jag är. Jag känner mig skyldig efteråt, men sedan skrattar jag, för det hela är ett skämt. Men Keith är värre än vad jag är. Är han en primadonna? Oh, ja!”
Monster eller inte, Stones KOMMER att vara tillbaka på turné väldigt snart. Och om Keith inte får möjlighet att hänga med, tja … då finns ju alltid ”Melody Maker”.
”VAD GJORDE SEX PISTOLS? FÖRSTÖRDE NÅGOT SKIVBOLAGS KONTOR? VI MED – MEN EFTER ATT VI HADE
SKRIVIT PÅ.”