Grand Ca­nyon..........................

Vår fantastiska planet - - Innehåll - Dan Grab­ham

Att på­stå att Ari­zo­na ba­ra hand­lar om Grand Ca­nyon är att un­der­vär­de­ra dess na­tur. For­ma­tio­nen är ba­ra en li­ten del av värl­dens längs­ta kan­jon­sy­stem som mä­ter 160 mil.

Det­ta tack va­re kraf­ten hos Co­lo­ra­doflo­den, som har tämjts av män­ni­skan ge­nom den mäk­ti­ga Hoo­ver­dam­men.

Grand Ca­nyons enor­ma klipp­väg­gar be­står av om­kring 40 sten­la­ger. Var­je en­skilt la­ger är mel­lan två mil­jar­der och 200 mil­jo­ner år gam­malt (vil­ket du kan lä­sa mer om högst upp till hö­ger på mot­satt si­da).

För om­kring 75 mil­jo­ner år se­dan lyf­tes Co­lo­ra­d­opla­tån – he­la om­rå­det kring Grand Ca­nyon – ver­ti­kalt cir­ka två mil tack va­re att två kon­ti­nen­tal­plat­tor kol­li­de­ra­de. Den­na höj­ning, till­sam­mans med bildan­det av Ca­li­for­nia­vi­ken för un­ge­fär sex mil­jo­ner år se­dan, in­ne­bar att flo­der och vat­ten­drag bör­ja­de skä­ra sig ner i ber­get i snab­ba­re takt. Många av des­sa ström­mar bil­da­de Co­lo­ra­doflo­den, som i sin tur led­de till att Grand Ca­nyon ska­pa­des.

Stor­sla­gen sta­tistik

Grand Ca­nyons svind­lan­de djup är im­po­ne­ran­de, men det är in­te dju­past (i Ti­bet finns till ex­em­pel 3,7 mil dju­pa Yarlung Tsang­po Gor­ge). Men det är den väl­di­ga bred­den (27 kilo­me­ter som bre­dast), de ma­gis­ka sol­ned­gång­ar­na och de färg­gla­da klipp­väg­gar­na som fa­sci­ne­rar tu­ris­ter från he­la värl­den. På UNESCO:s världs­arvs­lis­ta, där Grand Ca­nyon har va­rit med se­dan 1979, står att det är ”värl­dens mest spek­ta­ku­lä­ra klyf­ta”. Men om­rå­det mås­te skyd­das och har klas­sats som na­tio­nal­park se­dan 1919. Över 4,4 mil­jo­ner tu­ris­ter be­sök­te plat­sen 2010 för att för­und­ras över enor­ma struk­tu­rer­na som in­be­gri­per si­do­kan­jo­ner, se­pa­ra­ta klip­por med stup­bran­ta väg­gar samt tem­pel­lik­nan­de for­ma­tio­ner som har bil­dats av skif­tan­de sten­slag i oli­ka nyanser.

Re­san till att ut­ses till na­tio­nal­park var dock lång. Om­rå­det klas­sa­des som re­ser­vat re­dan 1893, men oli­ka ak­ti­vi­te­ter – bland an­nat gruv­drift, skogs­av­verk­ning och jakt

– var fort­fa­ran­de tillåt­na. Skogs­re­ser­va­tet upp­gra­de­ra­des till viltre­ser­vat 1906 för att skyd­da djur­li­vet in­nan det om­klas­si­fi­ce­ra­des som ett ame­ri­kanskt na­tio­nal­mo­nu­ment 1908, och slut­li­gen som na­tio­nal­park el­va år se­na­re. En­ligt UNESCO har över tu­sen växtar­ter (varav el­va är utrot­nings­ho­ta­de) iden­ti­fi­e­rats i om­rå­det runt Grand Ca­nyon, samt 76 dägg­djur, 299 fåg­lar och 41 kryp för­hi­sto­ris­ka ru­i­ner i om­rå­det. Lik­som den öv­ri­ga par­ken upp­vi­sar ru­i­ner­na tec­ken på en rik histo­ria – i det­ta fall män­ni­skor­nas an­pass­ning till den tuf­fa fy­sis­ka mil­jön och kli­ma­tet i Ari­zo­na.

”Grand Ca­nyons enor­ma klipp­väg­gar be­står av om­kring 40 oli­ka sten­la­ger.”

Grand Ca­nyon i Ari­zo­na över­va­kas av Grand Ca­nyon Na­tio­nal Park samt Hu­a­la­pai Tri­bal Na­tion och Ha­va­su­pai-stam­men.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.