NYÅRSSMÄLLEN

Ra­ket flög in ge­nom fönst­ret – lan­da­de i Mar­ga­re­tas kök: ”Jag blev rädd och arg”.

Vårt Kungsholmen - - Sidan 1 - Christof­fer Röst­lund Jons­son 073-600 69 28 christof­fer.rost­[email protected]­rekt­press.se

Då tog jag skydd och satt i hal­len. Rädd, men mest arg.

”Det här är in­te klokt!”

Det tänk­te 74-åri­ga Mar­ga­re­ta när ny­års­fyr­ver­ke­ri­er­na drog igång ut­an­för fönst­ret.

Se­dan hör­de hon glas kros­sas, och en ra­ket dund­ra­de rakt ge­nom ru­tan och sat­te eld på köks­bor­det.

Med en dryg halv­tim­me kvar av 2018 fick pen­sio­nä­ren Mar­ga­re­ta på Lil­la Es­sing­en en ka­osar­tad in­led­ning på nya året.

För i jämn­höjd med hen­nes lä­gen­het lig­ger Ma­rie­bergs­bron – på en spott­los­kas av­stånd.

Ju när­ma­re tolvsla­get kom, ju fler män­ni­skor fyll­de bron för att av­fy­ra fyr­ver­ke­ri­er mot natt­him­me­len. ”Ja, det bru­kar all­tid va­ra så”, sä­ger Mar­ga­re­ta.

– Jag satt i tv-sof­fan och tänk­te att det här kan ald­rig slu­ta bra, att när som helst får jag in en fyr­ver­ke­ri­pjäs. Jag räk­na­de med att bok­hyl­lan som står mel­lan mig och fönst­ret skul­le ta värs­ta smäl­len.

Slog ner i kö­ket

Nu blev det ned­slags­plats i kö­ket, in­te i var­dags­rum­met.

Plöts­ligt hör­de hon hur glas kros­sa­des, och en ra­ket bör­ja­de frä­sa om­kring in­ne i två­rum­ma­ren, läm­nan­des sot­fläc­kar och bränn­mär­ken på väg­gar så­väl som på hen­nes lap­topskärm.

En bit tyg som låg på köks­bor­det fat­ta­de eld, men Mar­ga­re­ta lyc­ka­des snabbt släc­ka den.

– Jag var gans­ka lugn när det hän­de. Men det är te­ra­pi för mig att pra­ta om det, det är som att choc­ken kom­mer nu. Ha­de jag haft gar­di­ner som ta­git eld ha­de det kun­nat gå rik­tigt il­la. Mitt brand­larm tjöt länge ut­an att en en­da gran­ne kom och und­ra­de vad som hän­de. Det tyc­ker jag är kons­tigt.

Vän­tar på glas­mäs­ta­ren

Hå­let i ru­tan är täckt av en papp­ski­va och hon vän­tar fort­fa­ran­de två da­gar se­na­re på att glas­mäs­ta­re ska kom­ma och sät­ta in en ny glas­ski­va.

Fas­tig­hets­skö­ta­ren har sagt till hen­ne att hon in­te är pri­o­ri­te­rad och det blir nog av först näs­ta vec­ka: ”Jag tror in­te de för­står att man ba­ra vill läg­ga nå­got så­dant här bakom sig.”

Satt i hal­len och var arg

Ef­ter att Mar­ga­re­ta kon­sta­te­rat att fa­ran in­ne i bo­sta­den var över, lu­ta­de hon sig ut ge­nom ru­tan och vrå­la­de åt fest­fol­ket: ”Slu­ta! Vad hål­ler ni på med?!”. Då blev det en- ligt hen­ne li­te lug­na­re, men när mid­natt­stim­men slog till var bron åter­i­gen propp­full med män­ni­skor som sköt mäng­der av ra­ke­ter in i 2019.

– Då tog jag skydd och satt i hal­len. Rädd, men mest arg.

”Al­la är li­ka skyl­di­ga”

Hon be­rät­tar att hon ring­de po­li­sen för att få dem att kom­ma och få slut på skju­tan­det på bron – man får näm­li­gen in­te gö­ra sånt där – men ham­na­de ba­ra i väx­eln. De tog med sig ra­ke­ten som be­vis­ma­te­ri­al för en an­mä­lan om ”fram­kal­lan­de av fa­ra för an­nan”, som med störs­ta san­no­lik­het in­te kom­mer att le­da till nå­got.

I en Fa­ce­book-grupp har man sam­lat ihop peng­ar till hen­ne för ska­dor­na, men de vill hon in­te ta emot. Det här ska vär­den stå för.

Nu vill Mar­ga­re­ta få till ett sam­ar­be­te med gran­nar­na, för vad ha­de hänt om hon in­te va­rit hem­ma? Och så vill hon att folk ska vet att man in­te får stå på bron och skju­ta ra­ke­ter.

– Jag för­står att det in­te gjor­des med flit, al­la som stod där är li­ka skyl­di­ga. Det var väl ett mån­dags­ex­em­plar till ra­ket, kans­ke? Det är vik­tigt att att fö­re­byg­ga och upp­ly­sa. Kans­ke sät­ta upp skyl­tar el­ler ha vak­ter? Om jag le­ver näs­ta ny­år så ska jag på­min­na om det här.

KASS START PÅ 2019. En ny­årsra­ket sat­te eld på 74-åri­ga Mar­ga­re­tas köks­bord. ”Ha­de jag in­te va­rit hem­ma ha­de det gått rik­tigt il­la.”

FO­TO: JANNIE FLODMAN

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.