Tydligen kan man få nog av sommar
Det här med olika årstider, det har ju alltid lyfts upp som en så trevlig grej med Sverige. Oftast har jag bara tyckt att det varit rent skitsnack. Att säga att det är jättetrevligt med regn, rusk och mörker några månader per år måste vara ett knep att försöka peppa sig själv för att inte helt lägga sig ner och bryta ihop.
Men nu är den plötsligt här – den första hösten i mitt liv som jag välkomnar kyla och mörker. För hur underbart och härligt det än är med ljusa och ljumma sommarkvällar med bara ben blev det väl nästan lite för mycket av det goda den här sommaren?
Kanske var det Roslagsbanans hetta som till slut tog kålen på mig, men redan i början av augusti började jag längta efter frisk och krispig luft. Nu är den här, och det känns faktiskt väldigt härligt!