Primitivliv på prov – utan paddan
GÄSTKRÖNIKA. Roger Persson tog rygg på ett gäng sjätteklassare ut i vildmarken för att ta reda på hur svårt det kan vara att leva en enklare tillvaro.
Jag kände hur svetten började krypa fram i pannan. Den enkla hängbron, gjord enbart av rep, svajade betänkligt över den 20 meter djupa avgrunden under mig. Skulle jag klara det här eller var min sista stund kommen? Nåja, jag överdriver kanske en smula men jag stod faktiskt på en bro tillverkad av endast rep. Kanske var det inte heller så djupt. Tre till fyra meter är nog närmare sanningen.
Hur kan det då komma sig att en korpulent man som med råge passerat gränsen till pensionärernas rike är ute och klättrar på en trapperstig? Det enkla svaret är att jag hade blivit utvald av en ung släkting att få följa med på klassresa till Vässarö i Roslagens skärgård, cirka 14 mil från Stockholm.
Tillsammans med 21 sjätteklassare från Lovisedalsskolan i Vallentuna och ytterligare fem vuxna landsteg jag på denna vackra ö norr om Grisslehamn en fredag för några veckor sedan. Vässarö är scouternas ö, vilket innebär att det finns en hel del trevliga fritidssysselsättningar. En av dem var just trapperstigen som innebar, förutom repbron, att man balanserade på stockar mellan bergsskrevorna, klättrade på repstegar upp till ”bergstoppar” samt åka enkel linbana över ett vattendelta. Mellan de fysiskt krävande upplevelserna fick man lära sig hur nordamerikanska trappers (pälsjägare) byggde sina fällor och tog till vara det naturen hade att ge. Efter trapperstigen och en del andra aktiviteter var det så dags för middag i den stora matsalen. Tillsammans med elever från flera andra skolor var vi alla ganska hungriga efter flera äventyrliga aktiviteter. Men det bjöds på god mat och aptiten var det inget fel på. Det ledde i sin tur till att det blev dags för många att uppsöka en toalett. Vi fick beskedet att det fanns gott om toaletter runt om på ön och många elever droppade av till de så nödvändiga inrättningarna. Problemet var bara att det inte fanns några to- aletter, bara gammaldags hederliga utedass. Dagens ungdomar är naturligtvis inte vana vid bekvämlighetsinrättningar av det här primitiva slaget och det rynkades en hel del på näsor över att behöva sitta på träbänk med hål och en tunna under med allsköns skit, om uttrycket tillåts. Men det fanns inga andra alternativ och nöden har som bekant ingen lag.
Dag två ägnades bland annat åt gruppövningar och ”team building” som det heter på konferensspråk. Det blev en lyckad avslutning på två fina dagar långt från mobiler, paddor och Netflix. Ett steg tillbaka till en primitivare värld där man umgås, skrattar och lär sig en massa praktiska saker. En helt ny upplevelse för många av våra sjätteklassare.
Det rynkades en hel del på näsor över att behöva sitta på träbänk med hål och en tunna under med allsköns skit, om uttrycket tillåts.