Ofrivillig ensamhet gör livet torftigt
Att bli ofrivilligt ensam, känna sig övergiven och sakna närmare relationer och vänskap gör våra liv torftiga. Många oroar sig för sin egen ensamhet eller för någon äldre släkting eller vän som kanske förlorat sin partner och överlevt de nära vännerna.
Det är hög tid att göra ensamhetsproblematiken till en samhällsfråga i Sverige. Det har man redan gjort i Storbritannien där en minister i regeringen fått ansvar för att hantera problemet. Nio miljoner britter beräknas lida i sin ensamhet. I Sverige finns det äldre som upplever ofrivillig ensamhet både i hemmet och på äldreboende.
Det är angeläget att ge årsrika människor en bättre och trivsammare tillvaro. Självklart kan politiker inte kommendera fram vänskapsrelationer, men vi kan se över lagar och regler – och skapa förutsättningar för social samvaro.
Bland annat borde sociala behov vägas in på ett tydligare sätt i bedömningen när någon behöver äldreomsorg. Fler trygghetsboenden behöver byggas så att inte äldre behöver vara hemma till varje pris. Och vi bör ändra hälso- och sjukvårdslagen så det stadgas att ingen ska behöva dö ofrivilligt ensam.
Civilsamhället har en viktig och dubbel roll att fylla både för att engagera människor i föreningslivet och för att göra insatser för människor som behöver hjälp på olika sätt. Föreningar och frivilligorganisationer måste få goda förutsättningar för detta så att fler kan inkluderas och engageras både för att bryta sin egen ensamhet och för att hjälpa andra.
Det dags att se social isolering som det stora samhälls- och folkhälsoproblem som det är. Det är dags att bryta den ofrivilliga ensamheten!