Skulle bli präst – frälstes av trolleri
Från nybörjare till egen show på fyra år: det har gått simsalabim-snabbt för magikern Caroline Ravn, den före detta präststudenten som flydde från mobbarna in i trollkonstens värld.
– Det är såklart asläskigt! Och ofattbart att folk betalar för att se mig, Caroline! Det är min första världspremiär, min första egna föreställning. Så det är stort. Jag vill att allt ska bli fantastiskt!
Caroline Ravn är energisk, entusiastisk, och sprudlande skånsk när hon pratar om ”Where the magic happens”. Just nu ligger hon i hårdrep. Sex veckor på heltid, för att allt ska sitta perfekt: ”Det är väldigt komplicerat”.
Från första gig till ensam på Södra teaterns scen på fyra år. Karriären har gått snabbt och spikrakt för en av Sveriges extremt få professionella kvinnliga trollkonstnärer. Men livet har inte alltid varit lätt för 27-åriga Caroline. Som barn gick hon in i magins värld för att komma undan sina mobbare.
Hennes farfar var trollkarl och lärde det unga barnbarnet allt om tricks och konster, bland annat med spelkort. Men det var bara han som fick se den unge lärlingens prestationer.
– Jag var väldigt utanför som barn. Mobbad. Jag fick en stämpel då jag har rött hår och fräknar. Så jag hade ingen att trolla för förutom just min farfar. Men det styrkte mig och gjorde mig till den jag är i dag.
Pluggade till präst
”Jag hade ingen plats någonstans”, säger Caroline, och berättar hur hon till slut hittade en: hos kyrkan. Tonårens konfirmation ledde in i kristendomen och en prästutbildning på fem år. Även där dök mobbningens fula tryne upp då kvinnliga präster inte är en självklarhet för alla.
– Under tiden jag läste till präst så trollade jag inte alls. Men jag kände hela tiden att något saknades i mitt liv.
Men herrens, och magins, vägar äro outgrundliga. 2014 ledde ett slumpartat möte med en äldre trollkarl på en bar i Stockholm, där Caroline satt i sin ensamhet och fipplade med en kortlek, till att hon två månader senare fimpade studierna. Och började gigga som trollkarl direkt. I dag kör hon en fyra, fem framträdanden i veckan för företag och på konferenser.
– Jag har jobbat som ett svin för att komma så långt på så kort tid. Vi är väl en 20 stycken heltidsproffs i landet som klarar oss bra då efterfrågan är stor och vi kan ta bra betalt, förklarar Caroline branschen.
Konsten går i arv från trollkarl till trollkarl, man kollar Youtube, byter trick med varandra, delar hur man tänker utan att kanske direkt avslöja exakt hur man trixar. Och man psykar varandra, vilket är lätt då ”artister är känsliga” och konkurrens trots allt är hård.
– Som en kollega sa till mig nyligen: ”Vad gör du när din show floppar?”
Roligt men med djup
Flopp eller icke flopp; för att få svar på den frågan behövs en Nostradamus. Men Caroline kan i alla fall säga vilken sorts show det blir, och vilken sorts trollkonstnär hon är. Labero och Copperfield, till exempel, jobbar mycket musik och storslaget. De är illusionister som sågar itu folk. Så gör inte hon. Ej heller drar hon kaniner ur hattar, som på ett barnkalas.
Nej, Caroline vill inte bara hala fram rep och ringar ur en dubbelbottnad väska.
– Jag vill att det också ska vara roligt, underhållande, med djup. Jag är magiker och historieberättare. Och så har jag med mycket tankeläsande. Det blir en skön mix av att titta på mig, höra mig berätta om mitt liv, och att jag trollar. Jag vill inte bara stapla tricks utan ser mitt yrke som ett verk som förmedlar en känsla.
Hennes favorittalesätt är på engelska och lyder lite svåröversatt ”magicians don’t keep secrets from you, they keep them for you”.
– De som tittar blir ofta irriterade och tänker “hur går det till?!”. Därför gillar jag att jobba för de som fått sig ett glas eller två, då släpper de taget och accepterar mer. Magi är mysigt och det tycker jag att det kan få vara. Det är känslan av att allt är möjligt.