Så hjälptes familjen vidare efter tragedin
ANDERS FÖROLYCKADES PÅ JOBBET. Familjen berättar om livet och tacksamheten efter förlusten
Brandmannen och Täbybon Anders förolyckades när han arbetade vid en trafikolycka, och familjen förlorade sin pappa och make. Tack vare stödet från omgivning har familjen lyckats komma tillbaka till livet, modigare, starka och med en vilja att hjälpa andra.
För drygt två år sedan blev brandmannen Anders Swärd påkörd av en bilist när han arbetade vid en trafikolycka i Märsta. Han fördes med ambulanshelikopter till Karolinska sjukhuset i Solna.
– Vi satt i ett rum på sjukhuset i över ett dygn. Vi var så många som satt där, kollegor, vänner, familj, de fick fixa ett extra stort rum så att alla fick plats, säger Anders fru Helena Swärd.
– Det var som en mardröm och man tänkte att man skulle vakna upp igen, säger sonen Nils och Helena tittar på honom och nickar.
Efter ett dygn på sjukhuset fick familjen ta emot beskedet att Anders omkommit av sina skador.
–Det var helt ofattbart att min bästa vän, barnens pappa och vår klippa försvann. Men jag var i chock då, jag kunde inte förstå det, säger Helena.
Anders älskade att sporta och under den sista tiden i livet låg han i hårdträning inför Vasaloppet. Familjen beskriver hur han var en människa som aldrig gav upp och hur han brann för att peppa människor i hans omgivning.
– Han gick alltid upp tidigt på morgonen, han ville utnyttja dagen. Han hade alltid mycket energi och han använde den på ett bra sätt. Han var väldigt osjälvisk och han satte andra före honom själv, på ett fint vis, säger Helena.
Fick hjälp av grannarna
Tiden efter att Anders gått bort var en tung period för hela familjen. Men tack vara stödet från omgivningen lyckades de klara av även de tuffaste dagarna.
– Det kom massa blommor, hela vårt vardagsrum var fullt och det fortsatte i flera veckor. Jag tänkte bara: bryr sig människor så här mycket? säger dottern Alma.
Och hjälpen fortsatte. Vänner startade Andersloppet, Ica-butiken satte upp en notis, och människor kom med färdiga middagar i flera veckor. Helena beskriver att de fick stöd och hjälp från familj, bekanta, grannarna i Täby Kyrkby och människor som de tidigare inte hade träffat. För henne var det en överraskning att så många skulle ställde upp för dem.
– Den vintern, när det hade snöat massa, så kom jag hem en dag och då var hela uppfarten skottad, jag vet fortfarande inte vem det var som gjorde det. Sånt hände hela tiden, säger hon.
Omtyckt av många
Stödet blev till stor hjälp för familjen.
– Vi fick så mycket kärlek i början och då blev det lättare att våga höra av sig till folk senare. Det gav tröst. Man förstod att folk hade tyckt om honom och att han hade sett människor, även folk som vi inte träffat. Det är en av de grejerna som jag tagit med mig, att våga se andra, säger Helena.
”Lev som Anders”
Helena berättar att saknaden har kommit i vågor, ena dagen mår hon bra medan andra dagar kan vara fyllda av sorg och saknad. Men hon säger att tiden har fått både henne och barnen att växa. Ett viktigt steg i sorgeprocessen blev första resan efter Anders död.
– Det var alltid han som fixade, hyrde bil och bokade. När vi var i Spanien nu i somras, var det jag som hyrde bilen. I början trodde jag aldrig att jag skulle resa utan honom och nu satt jag där och körde barnen. Jag minns att jag då tittade ner på armbandet som jag fått av min vän efter olyckan.
Hon håller upp armen och visar det
Man förstod att folk hade tyckt om honom och att han hade sett människor, även folk som vi inte träffat.
guldiga armbandet som hon har runt handleden. På smycket lyder texten ”Lev som Anders”, en mening som cirkulerade som en hashtag på sociala medier efter Anders död.
– Jag såg texten och tänkte, det gör jag verkligen. Jag klarar att ta hand om tre barn själv, säger hon och ler mot barnen.
Förändrad som person
Helena poängterar att människan klarar så mycket mer än man tror är möjligt, och att man tvingas till utveckling.
– Jag är nog inte samma person som jag vår då, men mycket är likt, säger hon.
– Han lärde mamma att vara modig. Du var modig innan med, men nu vågar du mer, säger Nils.
Under 2016 var det fler brandmän som förlorade sina liv när de arbetade vid vägen. Och olyckorna fick ta stor plats i media. Något som blev viktigt för Helena.
– Jag tycker det är bra att man uppmärksammar det och jag tycker det måste ske en större förändring. Man hör att det är viktigt att släppa på trafiken efter att det skett en olycka, men man måste förstå att det handlar om liv. I dag är det en farlig plats att arbeta på, säger hon.
Trots saknaden och sorgen har familjen lyckats komma tillbaka. Men tankarna på Anders finns alltid där.
– Man saknar honom mest när man gör de vardagliga sakerna, när man ska laga mat eller när barnen somnat, säger Helena.
– Jag tror han ser oss och är med oss, säger Nils. Helena fyller i: – Vi kommer att träffa honom igen, säger hon.
Man saknar honom mest när man gör de vardagliga sakerna, när man ska laga mat eller när barnen somnat.