”Fincider” är deras passion
När andra pressar must och bakar pajer av årets äppleskörd lyxar Stocksundsparet Daniel Äng och Begoña Äng-Sainz de la Maza till det och tillverkar cider. Och det är inte vilken läskeblask som helst utan ”fin-cider”. Mer som champagne.
år är det ett riktigt bra fruktår och villaägare med fruktträd i trädgården frossar förmodligen i pajer och mos. Stocksundsparet Daniel Äng och Begoña Äng-Sainz de la Maza gör emellertid något hela annat av sina äpplen.
– När vi berättar för folk att vi gör cider brukar de bli förvånade. De flesta är vana vid att man som svensk kanske gör must, men cider är ovanligt, säger Daniel.
När familjen flyttade från innerstan till huset i Stocksund fick de äppelträd på köpet och Begoña, som växt upp bland fruktträdgårdar, var van vid tanken att göra cider av äpplen. Begoñas pappa Benito har nämligen framställt cider i Bilbao i Spanien under många år.
– Han hjälpte oss med sitt kunnande om ciderprocessen så att vi kunde komma igång här hemma. Vi startade litet och tillverkade cider för eget bruk, säger Daniel.
Det var 2011 och idag har de skaffat tillstånd från skatteverket, länsstyrelsen och kommunen och är nu ciderproducenter med försäljningstillstånd. Utrusningen har även den växt och nu ska de köpa en större press som kan rymma dubbelt så mycket äppelmust - som sedan blir cider – per gång.
Fint med cider
När man tänker på svensk cider och vilket anseende drycken har i Sverige är det en stor skillnad mot exempelvis den cider som tillverkas och dricks i Spanien och Frankrike menar Daniel och Begoña.
– Här tänker de flesta nog på Kopparbergs och ser på cider som läsk och man tänker kanske på ungdomar som dricker alkoläsk. För att kallas cider i Sverige behövs bara 15 procent jäst fruktjuice medan cidern vi gör är torr, mer lik champagne och innehåller 100 procent fruktjuice, säger Daniel.
Deras mål är att introducera svenskar för cidern som fin-dryck. Idag, sju år efter att de tappade sin första flaska, har paret börjar sälja sin Stocksundscider till restauranger. De första att ta in deras cider är restaurangerna Volt på Östermalm och Monrad’s på Djursholms torg.
– Det var spännande och lite nervöst, men vi har fått väldigt positiv respons. Volt och Monrad’s är de två enda res- taurangerna som smakat på vår cider och de tycker båda om den så det är väldigt kul, säger Begoña.
På bröllopsdagen kunde de därför beställda och skåla med sin egen cider på Monrad’s
– Det var väldigt kul att kunna göra det, säger Begoña.
Gårdsförsäljning vore bättre
I husets källare ligger ciderflaskorna på rad och väntar på att korkas upp och i rummet bredvid ligger själva bryggeriet med kross, press och jäskärl som behövs för cidertillverkningen. I praktiken kan de sälja sin cider via Systembolaget, men det är inget som intresserar varken Daniel eller Begoña för tillfället. Istället vill de fokusera på det lokala och personliga.
– Cidertillverkningen är vår hobbyverksamhet och för oss är det viktigare att vara på samma plan med de som är intresserade av vår cider, gällande närproducerat och ekologiskt, än att sälja stora mängder cider, säger Daniel.
Gårdsförsäljning är någonting som paret däremot skulle tycka var både roligt och givande, men med Sveriges monopol på alkoholförsäljning är det omöjligt.
– Det är viktigt med det sociala. Vi vill självklart lära känna och prata med de som köper vår cider och en gårdsförsäljning skulle passa mycket bättre än att sälja via Systembolaget. Det är inte lika personligt, säger Begoña.
För att kallas cider i Sverige behövs bara 15 procent jäst fruktjuice medan cidern vi gör är torr, mer lik champagne.