Positivt driv gör att han orkar kämpa
”Du har MS”. Jag hörde va läkaren sade men pulsen gick inte ens upp. MS? Jag? Nej det måste vara något missförstånd.”
Så börjar Mathias Ringbloms bok ”En på 500”, om hans liv med sjukdomen MS.
Han minns exakt när han fick beskedet: Den 22 maj 2018. Även om han långt tidigare, under löpträningen, förstått att något inte stod rätt till med kroppen.
– Redan tio år tidigare, när jag var ute och sprang, kände jag ibland hur vänsterbenet inte hängde med, det liksom låste sig.
Men det som långt senare gjorde att han sökte läkarhjälp var att han plötsligt fick dubbelseende
– Jag skulle köra hem från en middag med vänner när jag märkte att det var något konstigt med synen.
”Vi letar inte efter något dödligt”
Det blev läkarbesök och skiktröntgen och besked om att ”vi har hittat något i din hjärna som inte ska vara där.” Och en tid senare kom samtalet. – Läkaren sa: ”Vi letar inte efter något dödligt, men vi tror att det är ett flertal inflammationer, och det brukar tyda på MS.”
När diagnosen väl var ställd följde en tid av funderingar kring hur sjukdomen skulle utvecklas och oron för framtiden.
Men han ville klara sig utan medicin. Det var dock inte så populärt hos omgivningen.
– Jag säger inte att det är rätt, men jag ville pröva den vägen.
Han förklarar vidare:
– Jag är en sådan som alltid ifrågasätter och vänder och vrider på saker och ting. Jag ville se om det fanns andra vägar, som kost och träning.
Han märkte samtidigt att folk vet väldigt lite om MS.
– En del blandar ihop det med ALS och tror att jag ska dö. Men det hade jag inte tänkt, än, säger han och skrattar.
För två år sedan skilde han sig efter 16 års äktenskap och flyttade från Upplands Väsby till ett litet hus i Vallentuna.
– Det är en stor omställning och jag försöker skapa ett bra liv för mig och grabbarna.
Syns inte utanpå
När Mitt i hälsar på sprakar en brasa i kaminen och det bjuds på hett kaffe. Det syns inte utanpå att han är sjuk. Men flera av symtomen är där hela tiden.
Han får leva med en avdomnad högerhand, dålig balans, svaghet och avdomnade fotsulor. Men synen är helt okej.
– Det bränner under fötterna, men ändå har jag ingen känsel. Därför är det svårt att stå på något ojämnt, jag känner liksom inte hur jag står.
Sjukdomen MS kommer i skov, men just nu har Mathias inga nya sådana.
– Jag kan få pseudoskov eller spökskov, då är det de gamla skoven som blivit sämre.
Något som drabbar MS-sjuka är även trötthet.
– Jag tar slut fort och måste vila, men som tur är återhämtar jag mig även fort.
Han, som sprungit maratonlopp och konstant löptränat, har nu svårt att springa en enda kilometer.
– Det är klart att det är en sorg. Men jag har inte gett upp löpningen, en dag så kanske...
Och forskningen om MS går framåt. – Hoppet för mig är att man hittar något som stoppar nya skov.
Att inspirera andra till att våga mer i livet har också varit en viktig del i att hans bok blev till.
– Vi kan alltid ta oss framåt trots motgångar och olika omständigheter. Oavsett om det kommer till en diagnos, sjukdom, träning, relationer, jobb, personlig utveckling eller mental träning. Hur orkar du vara så positiv?
– Jag har nog alltid varit det. Men tro mig, jag har mina mörka stunder.
En del blandar ihop det med ALS och tror att jag ska dö.
charlotte.arwedsson@mitti.se 08-550 550 58