Systrarna följer sin släktings fotspår
Hur var det att leva på 1850-talet? Det vill två Västerortssystrar ta reda på. Inspirerade av sin farmors mormors dagbok ger de sig därför ut på en tidsresa genom Europa – iklädda tidstypiska klänningar och snörliv.
På en soffa i Spånga sitter systrarna Kerstin Melin och Sara Azzam i underkjolar som prasslar som smörpapper. Året är fortfarande 2017. Men systrarna – de har spolat tillbaka tiden till 1850-talet.
Det hela började med att Sara, som bott i Nebraska i USA sedan 1977, kom hem till Sverige och sa till sin syster att de borde hitta på något kul.
Under uppväxten i Jakobsberg fascinerades flickorna av historierna i en gammal dagbok som gått i arv i generationer. Dagboken tillhörde systrarnas farmors mormor Augusta, som i äkta Jane Austen-stil beskriver en vardag full av baler, idiotiska friare och resor.
Hösten 2016 bestämde systrarna sig för att följa Augustas fotspår på den tågoch båtresa hon gjorde till Travemünde i Tyskland som 20-åring. För att ännu mer kunna leva sig in i rollen som Augusta bestämde de sig också för att göra resan iklädda tidstypiska 1800-talskläder, som de har sytt själv.
– Det tar ungefär 40 timmar att sy en klänning, säger Sara Azzam.
Gedigen research
När vi träffar systrarna i slutet på september har de förberett sig inför resan under ett års tid genom ett gediget researcharbete på nätet, i biblioteksarkiv och i gamla kyrkböcker för att lära sig mer om hur det var att leva som ung kvinna på 1800-talet.
Två dagar efter vårt möte ska de på- börja resa till Tyskland. På bloggen ”Augustas resa” kommer de att dela med sig av sina upplevelser.
– Det här var dåtidens statusresa – det var liksom vad unga damer och killar skulle göra på den här tiden. Man reste ner och åkte järnväg, sen gick man på Operan i Berlin och Dresden och så vandrade man i Schweiz. Järnvägen var något alldeles nytt och i dagboken beskriver Augusta hur det känns att ”bli instängd” i tåget och hur fort det går, säger Kerstin Melin.
Augusta beskriver de som en stark ung kvinna, före sin tid på många sätt.
– Augusta var lite feministisk och hon var motvillig till att gifta sig. Hon ville vara fri och resa. Men tyvärr blev hon inte så gammal. När hon var 28 år dog hon i tuberkulos, berättar systrarna.
För att ”öva sig” inför Tysklandsresan har de redan gjort en uppvärmningsresa under fyra dagar med ångbåt på Göta kanal i våras – klädda i sina hemsydda klänningar.
Hur var det att leva i 1800-talskläder?
– Det är så kul för man blir som en helt ny människa. Det är som teater, att man sätter sig in i en roll, säger Kerstin Melin. Hennes syster håller med. – Man upplever världen på ett helt annat sätt i de här kläderna. Allt blir långsammare och man blir mer ”mindful”, säger Sara Azzam.
Lärt sig om både då och nu
Och kläderna, de var inte heller så obekväma som de först hade trott. Kerstin Melin uppskattade särskilt snörlivet.
– Eftersom jag har problem med en ryggkota så blev det i stället ett stöd för ryggen, säger hon.
Vilka insikter har ni fått av att komma så nära en gammal släkting?
– Att vi som kvinnor har det väldigt bra i dag. Vi har också insett hur ont alla hade överallt förr. De hade tandvärk och krämpor och många dog unga i sjukdomar som kolera och influensa, säger Kerstin Melin.
Resan kommer att pågå under två veckor.
– Förutom att vi lär oss så mycket om hur det var att leva förr så har det här projektet också gett oss väldigt många nya bekantskaper. Vem som helst kan göra en sådan här temaresa, tipsar Kerstin Melin.
Det här var dåtidens statusresa – det var liksom vad unga damer och killar skulle göra på den här tiden.