Lars förevigar naturens ögonblick

Du kanske har sett honom gå runt Riddersvik, med kameran i handen och hunden Gramse ständigt vandrandes bredvid. Möt Lars Bjerges, Hässelbys egna naturfotograf.

F örsta fotografiet jag tog måste varit någon gång i mitten på 60-talet. Jag gick i högstadiet och fick chans att testa på det genom en kurs som jag läste. På den tiden var det inte lika lätt att ta bilder som det är idag med alla smarttelefoner. Vi fick ju framkalla bilder den kemiska vägen. Jag minns att jag endast tog svartvita foton, det var för mycket jobb att framkalla med färg.

För tio år sedan, när det bara var några år kvar till pensionen, började jag fotografera regelbundet igen. Jag är naturfotograf och fotar allt från växter och träd till djur i Hässelby. Mina bilder brukar jag lägga upp i olika grupper på Facebook.

Det här är ett roligt sätt att motionera också. Jag går på långa, långa promenader med kameran i handen. Ibland går jag 10 kilometer. Hur många bilder jag tar varierar stort. Det är grejen med naturfoto, speciellt om man vill fota djur. Ibland finns det inte djur ute. Man kan aldrig vara säker helt enkelt, men det är det som är charmen med det hela. Du kan gå i fem kilometer utan att se ett spår av liv för att plötsligt stöta på en bäver eller en mink som du kan fota.

Jag får ju vara konstant beredd, ifall det skulle blixtra till. Annars kan jag missa det där perfekta ögonblicket. En gång såg jag en hök och då hann jag inte ens lyfta kameran innan den flög iväg. Men med tiden lär du dig bli trygg med kameran och då går det fortare. Det är lite som vilda västern, ibland måste man skjuta från höften!

Jag får ju vara konstant beredd, ifall det skulle blixtra till. Annars kan jag missa det där perfekta ögonblicket.