Det går inte att bygga bort segregationen

Segregation, etnisk och ekonomisk är ofta självvald. Vi trivs bäst med andra människor som liknar oss själva, inte främst vad gäller utseende utan vanor och värderingar. De flesta politiker vill, vilket tidningens enkät (24:e augusti) klargör, bygga bort segregationen. Men vill de boende det och lever politikerna som de lär? De 21 radhusen i Rinkeby var notoriskt svårsålda, men nu vill de flesta politiker bygga 1500-1700 bostäder i samma område, radhus och flerfamiljshus, vi får se hur det kommer att tas emot och om någon av de som beslutar om projektet flyttar in.

Vi i Medborgerlig Samling vill istället varsamt utveckla Stockholms olika om- råden så att de behåller sin särart. Vi tror inte att politiker kan eller ska uppfostra folket. Istället vill vi bevara Lillskogen, Nobelcentret kan flyttas utanför stan, Pålsundet ska renoveras (inte asfalteras), Sörgårdsvägen i Kälvesta ska inte omslutas av höghus och Spångadalen ska inte bli ytterligare ett offer i förtätningsivern hos politiker som inte kan se de värden som gör Stockholm till en bra stad.

Anledningen till att majoriteten bara verkar kunna förtäta staden, är att de ser bilen som sin fiende. Vi ser bilen som ett fantastiskt hjälpmedel i vardagen. Låt Stockholm expandera utåt, så att stadsdelarna kan bevara sin särart.

Alternativet har vi redan sett, det fenomen som kallas ”white flight” är högst påtagligt i Sverige idag och kommer bara att accelerera om de politiska experiment som nu förbereds genomförs, alla förlorar på det.

I konservativ anda vill vi istället varsamt bygga vidare på det goda som finns i alla stadsdelar, samt kritiskt och genomtänkt ta itu med de problem som också finns i alla stadsdelar, särskilt tryggheten. Men samma lösning passar inte alla stadsdelar och social ingenjörskonst fungerar inte. Vi behöver mer sans och mindre sensation i Stockholm.