Barnen har fattat, så när ska vuxna fatta?
E
fter att ha suttit hukad med halva överkroppen under vasken, för att sortera veckans skräp i olika påsar, kommer jag ner till soprummet. Som vanligt möts jag av en syn som inte slutar att förvåna mig. I plaståtervinningen ligger det tidningar. Bland metallavfallet ligger det plast. Och i kartonginsamlingen ligger det en plastpåse – med gamla skor i.
Så här ser det ut varenda gång jag slänger mina källsorterade sopor. Trots att det ovanför varje sopkärl finns både text och bild som visar vad som ska slängas var. Så hur svårt kan det vara, eller rättare sagt, hur lat kan man vara?
Ett barnsligt beteende, tänker jag. Men det råkar faktiskt vara motsatsen till vad det är.
I veckan träffade jag en klass sjuåringar i Barkarbystaden som plockade skräp på gatorna där och återvann vad de hittade (mycket, tyvärr), ihop med sin lärare. Och de hade full koll på vad som gällde – färgat glas för sig, ofärgat för sig.
– Vissa vuxna kanske inte bryr sig om naturen, eller så är de lata, sa Keyla, 7, om allt skräp som vuxna slängt på marken.
Häromveckan träffade min kollega nioåringarna Leo och Love i Vällingby, som kommit med förslag till miljöförvaltningen om hur skolor kan använda sitt matavfall, och om att det borde finnas fler återvinningsstationer i Sverige. Samtidigt har 15-åriga Greta Thunbergs skolstrejk för klimatet inspirerat människor till liknande manifestationer världen över.
Detta samma höst som jag skrivit om att en återvinningsstation i Skälby numera kameraövervakas. Anledningen? Folk dumpar möbler och kylskåp där, fast det bara finns kärl för plast och förpackningar.
Barnen har uppenbarligen fattat grejen, och jag känner mig glad över att de är framtidens sopsorterare och klimatkämpar. Frågan är bara när vi vuxna ska börja ta vårt ansvar?