Antibiotika....................................
”Utan antibiotika skulle de flesta sjukhuspatienter ha dött av infektion.”
Utan antibiotika skulle de flesta människor som någonsin har hamnat på sjukhus dött av bakteriell infektion.
Detta fantastiska läkemedel upptäcktes av en slump, men utgör i dag grunden för modern medicin vilket har förlängt våra liv med stor marginal.
Penicillinet, läkemedlet som startade den antibiotiska revolutionen, upptäcktes 1928 av den skotske bakteriologen Sir Alexander Fleming. Han såg att en förorening på ett stafylokockprov hade orsakat en halo eller cirkel som var helt fri från bakterier. Svampen – som omgav en fläck av blågrönt mögel – visade sig utsöndra ett antibiotikaämne som dödade de omgivande bakteriecellerna. Ämnet isolerades och omvandlades 1938 till penicillin (döpt efter penicilliumsvampen) av Ernst Chain och Howard Florey och blev startpunkten för den moderna antibiotika vi har i dag.
Senare extraherades även andra antibakteriella ämnen från svampar. Kemister experimenterade sedan med att tillsätta olika kemiska ämnen till bland annat penicillinet och utvidgade deras verkan till att täcka många fler bakteriearter. Det gjorde dem både potentare och effektivare.
Det finns tre grundtyper av antibiotika: smalspektrigt antibiotika som riktar sig mot grampositiva bakterier, bredspektrigt antibiotika som riktar sig mot både grampositiva och gramnegativa bakterier samt antibiotika med utvidgat spektrum som har modifierats på syntetisk väg för att täcka ett större antal bakterier.
Många stammar
Vanligen fungerar antibiotika genom att rikta sig mot prokaryota cellulära processer, vilket gör dem dödliga eller tillväxthämmande för bakterier samtidigt som de fortfarande är ofarliga för eukaryotiska organismer (som människor, växter och djur). Viss antibiotika stör syntesen hos bakteriens cellvägg medan andra perforerar den. Även protein och
RNA-syntes i bakterier kan agera måltavla, och andra typer av antibiotika kan fungera som konkurrerande hämmare för syntesen av folsyra – en avgörande komponent i syntesen av nukleinsyror.
Ett av de största problemen med antibiotikabruk är bakteriell resistens. Om man tar kål på svaga bakterier lämnas bara de som är immuna kvar, vilka sedan förökar sig och sprids. Det resulterar i mycket resistenta bakterier och nya antibiotikavarianter krävs. De begränsade cellulära processer som bakterier delar med eukaryota organismer och det faktum att bakterier är mycket bra på att anpassa sig till nya miljöer gör att det är mycket svårt att hitta nya antibakteriella medel.